Aftonbladet – 8 september 1849, sida 1

FEST FÖR SVENSKA MILITÄREN I SÖNDERBORG. Utur Posttidningen hemta vi följande berättelse i ett bref från Sönderborg, om den Ifest som derstädes gafs den 24 Aug. för de Svensk-Norrska officerarne: i Festmåltiden, hvari ungefär 200 personer deltogo, var i ordets sanna betydelse en äkta skandinavisk 8 broderfest, som tydligen lade i dagen den enighets-Joch samdrägtsanda, hvilken nu i flera decennier, till .Jinbördes lycka och välsignelse lifvat de tre nordiska, 3lgenom språk, seder och religion så närbeslägtade I folken. Kl. 5 e. m. tågade hela sällskapet par om Ipar ut från rådhussalen genom den med blommor loch löf beströdda Storgatan till festlokalen i värdshuset Stadt Hamburg. Gardesmusiken gick i spetsen, spelande den tappre landssoldat. Från flera I hus på ömse sidor om gatan svajade Dannebrogen och från konsul Nielsens egendom den kongl. SvenskI Norrska flaggan. Festsalen var vackert dekorerad med guirlander af eklöf och med de tvenne brödrarikenas fanor; i midten af salen såg man svenska och danska konungarnes porträtter vid sidan af JThvarandra och omgifna af blommor och fanor. Dessutom voro i salens båda ändar transparenter anTbragta med broderkonungarnes namncehiffer. Under hela festmåltiden rådde en otvyungen hjertlig munterhet och glädje, hvilken ännu mera förhöjdes såväl genom musikcorpsenns lifliga och ypperliga föredrag, som genom många sinnrika och vackra skålar. Först föreslog kammarherren öfverste von Riegels i få men hjertliga ord en skål för tvillingrike:s konung, Oscar I, hvarpå grefve von Essen svarade med en skål för Danmarks folkkäre kung, Fredrik VII. General de Meza föreslog derefter en välkomstskål för de skandinaviska grannrikenas hitkomne irupper, och yttrade den önskan, att himlen måtte välsigna deras närvaro bland oss, så att denna, hvad de säkerligen sjelfve innerligt önskade, måtte blifva lyckobringande för Danmarks sjelfständighet och ära. För dessa hade ju redan så mången svensk och norrman bestått mer än en blodig strid i våra leder. Slutligen helsade han dem med de i en vacker festsång uttalade orden: Välkomne hit till Danmarks gröna kuster,. Grefve Essen svarade på svenskarnes och norrmännens vägnar: Jag mottager med sann glädje denna helsning och önskar, att den Svensk-Norrska armån må motsvara den yttrade förhoppningen och upprätthålla freden. Men om detta icke kan ske och kallas den till krigets verk på ärans fält, så önskar och förväntar jag att den skall kämpa som segrarne vid Fredericia, Jag föreslår en skål för avantgardets tappre anförare den 6 Juli, hr general Meza. Generalen tackade, synbart rörd och med den sanna bjeltens anspråkslöshet för den enthusiasm, som i grefvens tal visade sig för Danmarks sak. Sedan derefter kommendör Garde föreslagit en skål för våra svenska och norrska bröders flagga, hvilken nu svajar vid våra kuster och för den Svensk-Norrska marinen, hyilken skål i den svenska kommendörens frånvaro besvarades af en svensk marinlöjtnant med en skål för den danska flottan, föreslog magister Hammerich följande toast: Då fienden stormade in öfver våra gränser, då Danmarks rike förvandlades till en vapensal, gaf härropet starka återljud i de svenska och norrska bergen och våra brödrafolk kände, att vår sak äfven Vit deras och att vi, då vi slogo ett slag för våra gränser, äfven värnade hela nordens. Derföre rördes deras bjertan af samma känsla som våra, och mången man bland dem tog sitt svärd och ställde sig i våra leder och vi blandade vårt blod med deras s3som forntidens fosterbröder. Nu lemna de oss för alt draga hem till sina berg, och värt hjertas tacksamhet följer dem, då de icke aktade lifvet för högt att offra det för vår sak. Gud välsigne dem derföre! Men vi veta, att de föra med sig öfvertygelsen, att i Danmark finnes ett folk af pordisk ätf, som hellre vill uppoffra allt än svika sina fäders arf. M. H.! Jag tillåter mig att föreslå en skål för dessa nän — de horrska och svenska frivilliges skål derefter föreslog krigsrådet Riegels en skål för ett raftigt sjelfständigt, med Danmark oupplösligen förnadt Slesvig, hvarpå kammarherre Riegels propcerade en skål för general de Meza, tackande hoom för den utmärkta klokhet, nit och försigtighet, an ådagalagt vid försvaret af ön Als och för hans nder belägringstillståndet bevisade humanitet. ————Lvve 7— Posttidningen meddelar i går följande erättelse om tilldragelserna i Flensburg, hvilen berättelse vi ej funnit i danska blad: Flensborg d. 31 Aug. Ett missförssånd mellan efälbafvarne för de svenska och preussiska trupperna ar orsaken till att de beklagansvärda oroligheterna n 27 Aug. kunde äga rum utan att genast hämas. Ty då den preussiske befälbafvaren erhållit iderrättelse om, att de svenska trupperna skulle nda den 27 på aftonen, så bortkommenderades den