Aftonbladet – 7 september 1849, sida 2

TEATER. Den kungliga teaterns öppnande för denna säsong skedde i förrgår med den bekanta trasedien Wallensteins död, af Schiller, der Walensteins roll utfördes af hr Dahlqvist, PiccoJominis af hr Almlöf, Theklas af fru Strandberg och Max Piccolominis af eleven RBingvist. Vi vågade knappt hoppas att detta stycke, ehuru förträffligt det är, skulle förmå jocka till sig mer än en fåtalig publik; men med glad öfverraskning varseblef man att salongen, med undantag af några få platser, var fullsatt, Det lemnas derhän huruvida nyfikenheten att få se den nya anordningen af salongen kunde hafva någon del häri; emedlertid var resultatet angenämt både på konstens vägnar att se en solid dramatisk produkt draga till sig åskådare, och för teaterkassan. Nyssnämnda anordning består hufvudsakligen deri, att en del af den förut varande öfre amfiteatern nu blifvit lagd till den nedre, så att det hela af denna nu består af en stor parkett med 175 platser, hvilkas pris dessutom blifvit, såsom oss synes välbetänkt, nedsatt från 1 rdr 24 sk. till 1 rdr 16 sk. bko. De flesta af de spelande emottogos med lifliga välkomsthelsningar af publiken, som vid många tillfällen gaf tillkänna sitt bifall åt de scener af hög dramatisk och poetisk skönhet, som träffas i sorgespelet. Mot debutanten i Maxs roll, hr Ringqvist, som för öfrigt gjorde sitt bästa, var likväl att anmärka, att hans organ och hela bans hållning är för svag för denna karakter, som är idel glöd både i kärlek, i tacksamhetens hängifvenhet och i ridderlig uppoffring, och dervid man ännu alltid påminner sig en af hr Torslows triumfer i hans ungdom. Den lyriska scenen lärer ej komma att besynnas förr än veckan efter den nästa med Den Stumma. Men en lycklig tillfällighet unler tiden för den kungliga teatern är utan tvifvel, att den ryktbare komiske dansören Klischnigg, som i många länder gjort uppseende med sina representationer såsom apa, m. m., hitkommit och träffat öfverenskommelse om några representationers gifvande. Det var om denne artist som man icke längesedan såg i en fransysk recension följande frågor: ,Hvad är egentligen hr Klischnigg? Ar han ven markatta? Är han en silkeshärfva? Är shan en väderqvarn eller är han fan sjelf ?