Aftonbladet – 6 september 1849, sida 2

vilka förhållanden som helst — hon lade en ärdeles tonvigt på dessa sista oråd — er vilja r rättesnöret för mitt handlingssätt. Vet då tt man påstår, att er son Magnus dagligen elsar på en ljushårig och rödblommig flicka, lotter till en odalman på Pomoma, och att on helt och hållet fängslat och förbländat r SONn.n Hm! detta var mig okärt, började grefvinan efter ett ögonblicks eftertanka, likväl med ugnare stämma än förut. Dotter till en odalnan!... En oförståndig kärlekshandel! Det ade nästan varit mig kärare om det föremål, om för första gången uppväcker hans kärlek, ore en lifegen; med ett enda ord skulle jag lå bringa honom till förnuft. Om detta ej yckades, så kunde jag då låta kasta den olyckiga i en båt och spårlöst försvinna. Det vill äga — fortfor grefvinnan med mera liflighet — att jag ej lät kasta henne i hafvet. Bevare nig, Sanct Magnus, för sådant! En lifegen är u i alla fall en menniskovarelse! Men jag lät föra henne till Skottska kusten; ty, ur våra fiender Mac Duglas och Mac Neils klor k mmer man ej så lätt tillbaka. Med en odalmans dotter kan man visserligen ej förfara sålunda. Dessa motspänstiga vasaller äro dessutom svåra nog att hålla i tygeln, och om man förolämpar dem, stå de alla för en. Desse Patursons, Feas och hvad de heta, ha alla gjort min salig semål nog bekymmer, då han ville utrota åtkilliga festliga bruk, sem den fromme biskopen våstod vara hedniska. Ni har ganska rätt, nådig fränkal sade Siegbrit, då grefvinnan slutat sitt tal. För att bryta er her; sons kärlekshistoria, måste ni mera söka inverka på honom, än på flickan. Den sednare tillhör er talrik och aktad familj ... : Huru? Vet man till och med hennes namn?n fortfor grefvinnan. Hon är dotter till en Yhbiorbjörn! återtog Siegbrit. Detta namn tillhör en af de talrikaste och mest aktade familjer på Orkadiska öarna. Männerne af denna stam voro lika fruktansvärda för sin käckhet, som deras qvin