Aftonbladet – 6 september 1849, sida 1

VALKYRIERNAS BAD. BERÄTTELSE AF WACHSMAN. Ur sin krystallborg Hafsfrun framträder ; Dess sång klingar bögt Öfver vågornas svall. Högt upp i norden, och genom en hafsvik skiljdt från Skottlands yttersta spets, ligger Orkadernas ögrupp. Den sydligaste af dessa öar, nemligen Hoy, är bergig, och dess svartgråa klippor resa sig till en höjd af sexhundra fot. Den högsta af dessa klippor bildar en udde, hvars nakna sidor äro omgifna af bränningar, så starka, att de knappast öfverträffas af dem vid Nordkap. Ofvannämnde klippas fot öfversköljes af den förfärliga ström, som banar sig väg mellan Skottlands nordliga spets och ön Hoy, kallas Rust of Pentland frith, och injagar fruktan hos. hvarje sjöman. Ebb och flod gå här så högt, bränningen slår så starkt, att man till och med på bergshällar, som ligga hundra alnar öfver vattnet och som endast besökas af fiskmåsen eller solandgåsen, ser sjötång och skeppsvrak uppkastade af det brusande hafvet. Samtliga Orkneyöarne, i synnerhet Hoy, äro oaktadt deras läge fattiga på vegetation: enebusken och björken äro deras enda trädlika växter. Likväl finnes sommartiden på de lågländtare öarne — till exempel Mainland och Pomona samt den lilla ön Gramsey — en för ögat behaglig grönska. Orkneyöarne blefvo i fordna dagar mycket besökta af sjöfarande, som seglade till Norge; äfven romrarne kände dem och ansågo dem så wigtiga, att de vid rikets delning väckte särdeles uppmärksamhet. Ifrån Norrige fingo de till större delen sin då för tiden temligen stora befolkning. Under benämningen af jarlar herr