Aftonbladet – 6 september 1849, sida 1

Mm Mm m JjHUJ gra gm MMMM uttrycket i hennes ansigte gjort henne mot: bjudande. Utom dessa båda slottsinnevånarinnor, fann: ännu en tredje person: detta var den tjugufyraårige nu regerande unge grefve Magnus, son till grefvinnan. Sällan var han hemma. Han tycktes föredraga att fiska och jaga sjöfoglar, åtminstone gällde denna passion till förevändning för hans hela dagars bortovaro; likväl påstodo många att modrens stolta, herrsklystna sinne föranledde till många tvistigheter emellan henne och sonen, och att denne derföre föredrog frånvaron framför hemmet. En lugn och skön sommarqväll, som för vå: berättelse var serdeles betydande, var grefve Magnus utomhus. Redan bittida om morgonen hade han beledsagad af tvenne förtrogne roddare begifvit sig till segels, och endast vid afskedet yttrat att han ej före natten skulle återkomma. Grefvinnan och hennes slägtinge suto, som vanligt, vid ett af de större spetsiga fönstren i den stora salen, hvars rymliga hvalf uppbars af en stor sandstenspelare. En gamnal tjenare rörde om den här rätt nödvändiga orfbrasan, som glimmade i den förfärligt stora kaminen, och som endast då och då gaf ifrån! sig några små blåa lågor. Då denne just lemnat rummet, utstötte fröken Siegbrit en djup suck och grefvinnan lade bort sin lilla bok. Sade ni något?, frågade borgfrun, i det hon med sina halföppna ögon betraktade fröken. Ack, det är ändå förskräckligt ensligt här, min nådiga fränka! svarade Siegbrit, som tycktes vara gled att en gång se den långa tystnaden bruten. Jag tänkte på det muntra ifvet i slotten i det trefliga Norge. Då männerna suto omkring det stora stenbordet och! wornen voro fyllda med mjöd eller usquebough, ch slottssångaren kom in och förtalde sagor id harpoljuden, då var det likväl annat än!