hospitalet kunde vårdas, så afgaf tillförordnade hospitals-inspektoren den 40 November 4845 följande memorial: i Odmjukt memorial! Anbefalld att till kongl. direktion afgifva ytltrande, huruvida tjenlig lokal, utan hospitalskassans betungande med utgifter för nybyggnad eller ökadt antal betjening, vid Danviken kan finnas, hvarest sådane å hospitalet intagne personer, hvilka gjort sig kände för mer eller mindre brottslighet samt vildt och obändigt sinnelag eller visa benägenhet att fortsätta umgänge med illa kände och för brott straffade personer, kunde vårdas på ett sätt, som betoge dem tillfälle att störa den ordning och det lugn, som bör vid en barmhertighetsinrättning vara rådande, eller oroande inverkade på de många fredliga och bildade underhållstagare, hvilka dels mot och dels utan årlig betalning, eller ock mot medgift för lifstid begagna Danviks hospital med derinom belägna enkhusinrättning såsom en fristad för att i lugn tillbringa sin ålderdom, får jag äran anmäla att det enda boningshus härstädes som, efter min åsigt, fullt motsvarar det åsyftade ändamålet, är det öster om hospitalet invid saltsjön, nedanför herr doktor Åkermans trädgård belägna serskilda stenhus, hvilket. förut i långliga tider för den nu åsyftade åtgärden temporärt begagnadt, består af trenne rum : och ett litet kök, uti hvilken lägenhet underhållstagare kunna provianteras utan behof af serskild matinrättning och vårdas, utan ökadt antal betjening. Skulle kongl. direktion till nu ifrågavarande ändamål disponera nämnde hus, och derigenom behof uppkomma af ökadt utrymme uti dårhuset, så saknas icke utväg att ett sådant behof afhjelpa, hvarom kongl. direktion torde tillåta mig inkomma med särskild anmälan efter sig företeende omständigheter. Danviken den 40 November 4845. C. U. Lundberg C:son.n Och som derjemte af inspektoren upplystes, att Widman och förre korrektionisten Johan Petter Ström voro af så vildsint och våldsamt sinnelag, att de ej utan särskild bevakning kunde vårdas å hospitalet, beslöt kongk direktionen ofyvyanberörde dag; att Widman och Ström skulle förflyttas till den uppgifna särskilda lokalen. Widman, som sedan denna tid vistats i denna lokal under särskild omvårdnad, hade härunder af kyrkoherden i Danviks och Siklaö församling flerfaldiga gånger blifvit besökt samt undfått kristliga uppmaningar till bättring och ändring af sitt förra lefverne, men att sådant icke lyckats, inhemtades af efterföljande af hr kyrkoherden till kongl. direktionens protokoll afgifne yttrande: Anmodad att yttra mig, huru jag vid mina ofta förnyade besök funnit hospitalshjonet, f. d. korrektionisten Aug. Th. Widman, hembär jag en sorglig gärd åt sanningen, då jag förklarar, att jag under hela min presterliga tjenstgöring aldrig funnit någon, ens bland lifstidsfångar och gröfste förbrytare, hvilkens! hjerta varit så förderfvadt, som nämnde Widmans, och så förhärdadt mot hvarje väckelse, antingen den ställdes till honor ur lagen eller evangelium. Med hånande trots mötte han hvarje föreställning, hädade: Gud och förklarade bibeln innebålla galenskaper,, sade sig ega för mycken upplysning för att anse h. h. nattvard åt ängerfulla och botfärdiga syndare gifva en försäkran om syndernas förlåtelse, men begärde likväl att jag skulle meddela honom densamma, på det anteckning derom måtte ske å hans prestbetyg, och hotade, då jag detta vägrade, att anklaga mig i konsistorium. Då jag uppmanade honom att begagna bibel och psalmbok, och andra religionsböcker, som jag lät inbära i hans rum, befallde han vaktmästaren taga bort dem, och när jag vid nästa besök föreböll bhonom detta, sade han sig ej behöfva dylika böckerp. När jag en gång, för att väcka hans samvete och föra honom till besinning, förehöll honom hans vandel, svarade han, att allt hvad jag nämnde visserligen var sanning, men hotade att anklaga mig och laga så att jag pliktfälldes, derföre att jag förebrådde honom felsteg, för hvilka han redan lidit sitt straff. Det vore, efter allt detta, öfverflödigt anföra mer om hans sinnesförfattning. Jag vill exdast nämna, att jag en gång medtog en annan kyrkoherde, i hopp att möjligen en annans ord skulle vinna bättre gehör, men denne bemöttes af Widman med lika fräckhet och hån. Ingen, som sjelf ej pröfvat Widmans vilda, bittra, mot allt godt och religiöst förbitlrade sinne, kan ens göra sig ett aflägset begrepp om det djup af rå gudlösket och fräckt öfvermod, som finnes hos denna redan från sin tidiga ungdom åt laster: och brott hemfallna menniska. Sedan ham enträget bedt mig förskona honom från mina besök, och jag sjelf var öfvertygad, att jag intet godt med honom kunde uträtta, och äfven en direktionsledamot rådt mig att ej vidare spilla möda på denna oförbätterliga. menniska, afstod jag ifrån vidare bemödanden, att föra honom till en besinning, den jag tror att endast Herrans hand, tungt lagd uppå honom, kan åstadkomma. Danviks prestgård den 8 Maj 1848. O. H. W. Eklundh. Kyrkoherde.n Till ytterligare intyg om Widmans halsstarriga lynne, ingafs af inspektoren ett af sköterskan Anna Sofia Stark om Widmans förhållande afgifvet intyg, af detta innebåll: Undertecknad, som i egenskap af sköterska, dagligen uppassade f. d. korrektionisten Aug. Theodor Widman under hans vårdande å hospitalet i enskildt rum, får härmed under edsförpligte!lse intyga, att Widman dagligen erbjöds att få under tillsyn vistas ute å -hospitalsgården, men att, när han derå lemnade svar, han trotsande yttrade: Jag sticker ej näsan utom dörren, förr än jag genom kgl. maj:ts dom för alltid kommer härifrån. Danviken den 29 Augusti 1849. Anna Sofia Stark. Att sköterskan Anna Sofia Stark i vår gemensamma närvaro erkänt innehållet af ofvanstående, hvilket äfven af oss är kändt, intyga. Danviken som ofvan. 0. H. W. Eklundh, P. E. Nordeman, Kyrkoherde. Löjtnant och ordningsman vid Danviks hospital. Hr medicinalrådet och kommendören af Pontin afgaf härefter följande skriftliga yttrande: Den 42 Moj 1844, då jag gjorde ett besök på Danviken, att underrätta mig om inrättningens tillstånd, påträffades den ifrågavarande Wic an uti inspektorens embetsrum, hvarest han på ett så vildsint sätt bemötte mig vid ett varnande tilltal, att jag nödgades skyndsamt aflägsna mig, för att undgå misshandling med annat än ilskna ordalag. Att inspektör. Lundberg, närvarande vid detta tillfälle, gjörde Widman en behörig tillrättavisning, kunde jag ej ogilla, helst Widman någon tid derefter, vid ett besök af öfverståthållaren, mot honom förde en lika fräck och oförskämd talan. M. af Pontin. Hvarefter upplästes ett af doktor Sondin om Widman afgifvet intyg af detta innehåll: På begäran får jag härmedelst skriftligen teproducera, hvad jag för något mer än ett år sedan till kommissarien Lundberg yttrat vara af f.d. tingsskrifvaren A. T. Widman till mig öppet uttaladt, nemligen: att han heldre skulle se bjertblodet På sin pbror (fabrikör i Norrköping), än af bonom emottaga en skillings nådegåfya,; samt att Jag då tillika jom Widman gaf ett sådant omdöme: att jag ur ans i ; t godt ord, men blott det jhans mun aldrig bört ett godt ord, men blott det a