Aftonbladet – 5 september 1849, sida 1

låtna till allmänhetens begagnande, sedan polisen lemnat bifall till dylik serverings idkande, och att vid inträffande ledighet auktion anstäl-les af handelskollegium, hvarvid rältigheten upplåtes åt den som bjuder högsta beloppet ut-löfver den fastställda minimiafgiften till stadskassan, m. m. Det nämndes jemväl i gårdagsbladet, att kun4 görelsen innehåller några bestämmelser, som synas vara alltför betänkliga och hårdt ingriIpande i de nuvarande bränvinsminutörernas rättigheter. I detta afseende fäster sig upp1 mänksaimheten vid 2 S:ni kungörelsen, lydande n som följer: De personer, som för närvarande här i staden in . nehafva rättighet till minutförsäljning af starka drycker, bibehållas dervid, med vilkor att, enär samma rättighet, till följd af det i 43 af kongl. förordningen angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin den 43 Oktober 41848 meddelade stadgande, att det för hvarje stad erforderliga antal af värdshus, källare, spisqvarter eller andra näringsställen kan årligen bestämmas, icke må anses vara för länge tid än ett år i sender meddelad, dessa näti ringsidkare, hvar för sig, inom en månad efter det j denna författning trädt i verkställighet, hos handelsI kollegium anmäla sig till nämnde yrkes fortsättande; j uttaga förnyadt titlståndsbevis; i förskott erlägga, elI ler ställa antaglig borgen för den minimiafgift, som, enligt hvad bär nedan i 9 stadgas, bör till stadsIkassan utgå, samt framgent ställa sig de för yrkets utöfvande gällande föreskrifter till efterrättelse. — Sålunda förnyade tillståndsbevis medföra lika försäljningsrättigheter, som de nya tillståndsbevis, hvilIka i 4 S omförmälas. Enahanda föreskrifter och vilkor skola jemväl tillämpas i fråga om de ställen inom hufvudstaden, I med hvilka, på grund af särskilda beslut, rättighet Itill värdshusrörelse är förenad. Dassa värdshus skola .linberäknas i det för krognäringsidkare bestämda antal försäljningsställen, så snart de genom inträffade ledigheter till samma antal nedgått. Då nu varande medlemmar af traktörssocieteten samt krögareembetets ålderman och bisittare jemte deras enkor innehafva burskap, med hvilket bränvinsminuteringsrättighet är förenad, samt dessa följaktligen icke böra, utan eget begifvande, åläggas att å samma rättighet uttaga förnyade tiilståndsbevis, I må på dem sjelfva ankomma att en sådan förnyelse jemte den dermed förenade vidsträcktare minutförI säljningsrättighet söka eller icke; dock att de bland dem, som sådant underlåta, icke ega att utöfva sitt näringsyrke annorlunda än burskapet medgifver, nemligen: medlemmarne af traktörs-societeten endast i snygga rum, vid ordentliga bord, under måltider med mat, vin, porter, öl, svagdricka och bränvin, samt ålderman och bisittare i krögareembetet och Tenkor efter dem endast sådan krogrörelse, som den, I hvartill de nu äro berättigade; och varda de målItidstimmar, under hvilka nyssberörde traktörsrörelse I må utöfvas, härigenom bestämda aut utgöra: 9:ne för frukost, emellan kl. 9 och 41 f. m., 3:ne för middag, emellan kl. 4 och 4, samt 2:ne för afton, emellan kl. 8 och 40 e. m.j I Genomläsningen af denna föreskrift utvisar Jgenast, att utgångspunkten för lagstiftningen i Idet förevarande fallet är ett åntagande, att den loffentliga myndigheten äger full rätt och makt att när som helst befalla brä:.vinsminutörerna jatt upphöra med sitt yrke, och detta tan alla vidare omständigheter; ty i annat fall kunde icke så peremtoriska vilkor, som de här intagna, hafva blifvit meddelade. Vi betvifla icke detta hvad makten, men väl hvad rättigheten eller rättvisan och billigheten beträffar. Det bör likväl medgilvas, att det hufvudsakliga felet här icke ligger hos öfverståtbå lareembetet, utan hos rikets ständer, som i dena åberopade 43 S. hvilken öfverensstämmer med deras förIslag, förklarat konungens befallningsbafvande berättigade att för hvarje år bestämma det erforderliga antalet af värdshus, källare, spisqvarter eller andra näringsställen. Emedlertid ser man hvarthän detta leder, då uti den ofvanstående 2 8 af kungörelsen nu förklaras såsom en bestämd slutföljd af ifrågavarande stadgande, att prättigheten icke må anses vara för mer än ett år i sender meddelad, hvilket nu äfven tillämpas retroaktift, I medan det likväl är klart, att hela den klass, Isom lefver af försäljning af mat och förfriskningar, derigenom kommer i en undantagsställning från den trygghet för utöfningen af lofligt näringsfång, som grundlagen garanterar alla. medborgare. Med fullt erkännande af nyttan att krogarnas antal blifver inskränkt på sätt som blifvit föreslaget, synes det derföre hårdt att denna minskning skall ske genom en så summarisk åtgärd som den här stadgade, då många som hafva mindre gifvande och mindre väl belägna näringsställen, skola blifva urståndsatta att erlägga den högre afgilten eller derigenom blifva utarmade och falla fattigförsörjningen till last, enär den utvägen icke ens kan stå dem åter, att fortfarande få hålla mat utan bränvin, hvilket sednare ju kommer att bero på den gracen af ordningsnämnden i församlingen, att åtaga sig tillsynen emot missbruk; en sak som den sällan lärer gå in på. En likartad anmärkning presenterar sig äfven vid 7 8, som innehåller, att den som afsäger sig bränvinsminuteringsrättigheten icke kan, utan nytt tillståndsbevis och i mån af ledighet, återvinna densamm:,. Men omnu en krognäringsidkare eller näringsidkerska, som icke tilltror sig betala afgiften, häraf eller af andra orsaker ett år hindras fortsätta, eller vill hålla sitt spisställe utan spirituosa, hvad ondt är det då att för ett år afstå och sedermera få återtaga en en gång vunnen rättighet? Likväl säger författningen härvid: Du måste sälja bränvin äfven nästa år, annars är du af med ditt yrke och kan kanske aldrig få igen det; att hålla mat utan bränvin får du alldeles icke, 0. s. V. — Det synes således hafva varit allt skäl, åtminstone så länge antalet af försäljningsställena icke nedgått till det stadgade minimum 500, att förfara något mera lent med de nuvarande näringsidkarne. . Under gillande af den lofliga syftningen med den nya författningen i det hela, hafve vi likväl ansett för en skyldighet att påpeka dessa anledningar till anmärkning, emedan det är pressens pligt att vara uppmärksam på alla sådana lagstiftningar, som innefatta inskränknirgar i de allmänna rättigheterna. Det är cannt. att Man På de flecta ctällan ancett hbrän