Aftonbladet – 3 september 1849, sida 3

svårare ansvar, den andra, ett uppenbart ohelgande af Herrans hus, samt ett så mycket mera okristligt missbruk af Guds ord som jag samma Michaelidag annammade Herrans nattvard, då svaranden sjelf utdelade nådamedlen, för hvilket vanvårdande af predikoembetet kyrkooch allmänna lagen pålägger strängare ansvarspåföljder, och den tredje förseelsen ådagalägger, ej allenast ett tiggeri, hvilket icke fattigvårdsförordningen ansvarslöst tillåter den arme och uslingen, ännu mindre innehafvare af första klassens pastorat med minst mellan tre å fyra tusende riksdaler banko inkomst årligen, utan äfven, att oloflig skatt och tunga blifvit uttagen och lagd å konungens undersåter, hvarföre allmänna lagen stadgar ansvar såsom för lagöfverträdelser af grofvare beskaffenhet, utom den påföljd föreningen om presterskapets uti Bohus län rättigheter uti detta fall omförmäler. Vid betraktande af dessa förhållanden, och den omständighet dessutom att svaranden jemte hvad i öfrigt såsom sammanhang ägande med stämningspåståenderne, ofelbart gjort sig saken till den påföljd kongl. stadgan om slagsmål, oljud och förargelse gifven i Stockholm den 22 December 1686, innehåller, emedan det är bevist med flere vittnen, att svaranden uti kyrkan under Gudstjenst slagit, stött och skuffat min son Johannes, men nämnde nådiga stadga förklarar om kyrkan att huset är Herranom helgadt och den Högstes Ara bor derinne samt att de som derinom förse sig förtörna Gud och förarga Församlingen och böra med en svårare näpst anses och beläggas sålunda, att den som med bugg och slag någon derinne angriper och öfverfallet, han skall straffas till lifvet, att den som skuffar, stöter eller knubbar nägon skall böta hundrade daler silfvermynt, och att den som träter och kifvas uti Guds hus och derstädes gör oljud och förargelse, skall böta femtio daler samma myntsort samt dessutom i dessa händelser stånda uppenbar kyrkoplikt, och uti högtåberopade nådiga stadga icke en gång omnämnes Gudstjenst, just derföre, att kyrkan i och för sig sjelf är Herranom helgad och den Högstes ära bor derinne, så synes af allt detta följa det allmän åklagare måste påkallas och hvarom jag alltså härmed yrkar, hvilken åklagare skulle åligga, att uti allt hvad i målet förekommit och kan förekomma, som är af brottslig beskaffenhet eller innefattar embetsfel, föra allmänna talan, helst ännu flere förseelser komma svaranden till last såsom öfvervåld och förargelser emot flere läsebarn och äldre personer dels i kyrkan och prestgården, dels midt under de af svaranden hållne husförhör på till ex. hemmanen Wahlebacka i Lars och Greby i Tanums socken med mera dylikt, hvarom allt vittnen är att tillgå. Hede den 10 Nov. 41848. Paul Andersson i Kyrkoryk. efter hvårs uppläsande, Paul Andersson äskade målets uppskjutande, så väl för att blifva i tillfälle vederlägga ätskilliga af de uppgifter prosten Strettenberg uti dess förut ingifna skriftliga svaromål framställt, som jemväl för att angifvelserne uti åtskilliga delar ytterligare med bevis styrka; hvilken begäran herr prosten Strettenberg å sin sida bestred, under förmenande att flera vittnen redan i målet blifvit afhörde än behofvet påkallat, samt yrkade derföre det häradsrätten ville företaga saken till afgörande; dervid herr prosten jemväl ansåg sig föranlåten å Paul Andersson yrka laga ansvar, för det han, uti dess ofvanintagna skrift, med smädeliga uttryck och tillvitelser herr prosten och hans innebafvande em bete förolämpat. Då något vidare nu icke förekom, tillsades parterne att vid tingets slut afbida rättens Utslag, afsagdt den 20 November 1848. Jemte det häradsrätten, till följe af den egenskap utaf svårare brottmål, hvarunder ifrågavarande angifvelser blifvit framställde, anser nödigt lemna allmän åklagare tillfälle att i mälet sig yttra, och de påståenden framställa, hvartill angifvelsernas beskafenbet och derom förekommande omständigheter kunna föranleda, finner häradsrätten, det angifvaren innu icke kan anses hafva försutit tid för förebrinzande af den bevisning han i och för samma angifvelsers styrkande kan anse nödig och derå han kan ega tillgång, hvadan, och utan afseende å herr prosten Strettenbergs bestridande af vidare uppskofi målet, häradsrätten jemlikt 46 kap. 65 Rättegångsvalken utställer detsamma till förnyad behandling å 3:de rättegångsdagen af nästa i häradet infallande agtima ting, då parterna, vid förut stadgadt äfvenyr, böra sig åter vid rätten infinna, försedde med Il den bevisning, hvaraf de vilja sig gagna, vid äffentyr att häradsrätten ändock anser sig obehindrad nålet till slutlig pröfning företaga; och skall begäran m förordnande för allmän åklagare att i saken föra alan, genom domhafvandens försorg hos K. Maj:ts 3efallningshafvande i länet framställas. Den missnöjde anmäler sådant nu genast eller sist öre nästa söcknedags utgång. Ut supra. På häradsrättens vägnar. Efter förordnande. T. M. Bååth. rr. MMA I BTAtES Mm ATK TRATT Tetes hå RP KAD !