Aftonbladet – 30 augusti 1849, sida 3

bräder öfverlagd brunn och drunknade. Huruvida ersättning härför kommer att af bonden uttagas, beror på utredning om icke brunnen i sjelfva verket varit så illa öfvertäckt, att den inträffade händelsen kan anses nästan ha varit oundviklig. (O. P.) BLANDADE ÄMNEN SORTERING AF POTÄTER OCH ANDRA ROTFRUKTEEBE, ENLIGT DERAS VÄRDE. Af James Anderson, stärkelsefabrikant i Glasgow. Hr Anderson har erfarit att rotfrukters värde står i tämligen noga förhållande till deras egentliga vigt, och härpå grundar sig hans sorteringssätt, som är ganska enkelt. Om potatis innehåller 20 procent närande beståndsdelar, så är den af 4,080 egentlig vigt: den flyter således i någon vätska af samma egentliga vigt; om den håller 30 procent närande beståndsdelar, så är dess egentliga vigt 4,420: den flyter då först i en vätska af sistnämda egentliga vigt. Egentliga vigten af potatis omvexlar, för olika sorter, emellan 4,075 och 4,120. För att sortera potatis, löser man salt i vatten eller uppslammear lera i vatten, tills de Jättaste rötterna, som man önskar afskilja, flyta ofvanpå i saltlaken eller lerblandningen. I ett kar med sådan lake eller blandning slår man sedan potäterna. De som flyta, äro de sämre. och afsöndras för sig; de som sjunka, äro de bättre och afsöndras sedan. Samma förfarande kan användas för rofvor, morötter, palsternackor och andra rotfrukter. — DET GRÖNA TEETS FÄRG. I Canton har länge brukats att grönfärga te; alla Kinafarare: berätta derom; men i stället för den dyra och för helsan oskadliga ultramarinen, som härtill begagnades fordom, nyttjas nu mera mindre oskyldiga färgämnen. Sedan en kines, hvilken såsom matros på ett engelskt fartyg besökt London, der lärt sig tillverka berlinerblått, har han i Canton anlagt en stor berlinerblåfabrik, hvars förnämsta kunder utgöras af tefärgare. Men detta slags förfalskning är icke blott ett köpmanspåhitt i Canton; äfven i de egentliga todlingstrakterna, kring Shanghay och i Weichou bedrifves samma konstgrepp, och på flera olika sätt. En engelsk resande, som i sällskap med Sinologen Mac Donald nyligen besökt Shanghai, fick tillfälle att beskåda hela tefärgningen, hvaraf man icke der gjorde någon hemlighet. Såsom färg användesi Shanghai hvarken ultramsrin eller berlinerblått, utan en blandning af indigo och gips, ungefär 4 lod på 29 q te. Färgblandningen är pulverformig; den siktas på tebladen när de äro halftorra och straxt innan de skola sammanrullas för att fulltorkas. Färgens närvaro röjer sig på arbetarnes händer, som deraf blifva mörkblå, i stället för gröna eller bruna. Kineserna sjelfva akta sig noga för att förtära såväl ultramarin som berlinerblått, indigo och gips; de hegagna icke något färgadt tå och le åt de europeiska barbarernas besynnerliza smak. En i Shanghai bosatt engelsk köpman, m:r Shaw, frågade en gång kineser från Weichou hvarföre teet färgades, och fick oförstäldt till svar, att då främlingarne betalade mycket mer för färgadt te, än hvad färgningen kostar, så vore det naturligt att man rättade varan efter förbrukarens önskan. — NYTT GASLYSNINGSSÄTT. Detta lysningssätts uppfinnare, C. B. Mansfield, har öfver detsamma hållit ett föredrag uti Institution of Civil Engineers i London, efter hvilket det följande meddelas: Lysämnet är en brännbar vätska, som fås ur tjära och i kemien kallas benzol. Af stenkolstjära beredes den för 2 sh. 6 pence pr gallon; och när kostnaden för lysninpgsapparaten jemte rentan på det deri och i materialet nedlagda kapitalet tillägges, beräknas kostnaden för 4 gallon, använd som lysningsämne, till 4 sh. sterling; en sådan gallon ger lika mycken upplysning i 420 timmars tid, som 4 vaxljus om 4 på skålpundet. Lysningen åstadkommes på det sättet, att man genom kärl, i hvilka benzol befinnes, drifver en luftström, som har fritt utlopp genom ljusrören; luftströmmen förflyktigar härvid en del af benzolen och blandar sig dermed; blandningen af luft och benzolånga påtändes slutligen vid ljusrörens mynringar, och ger ett utomordentligt klart sken. Detta lysningssätt beskrifves såsom särdeles enkelt, i jemförelse med vanlig gaslysning medelst rör; emedan det hvarken erfordras retorter, svalningsanstalter, reningsanstalter eller gashållare, och förbränningsprodukterna äro så rena, som af det bästa vax. Den egentliga kostnaden består i en rörelse-l kraft för lufts drifvande genom benzolkärlen till ljusrören. Skall denna Juft anskaffas för flera ställen, så fordras rör till lufiledningen, svarande mot de vanliga gasrören; men hvilka icke äro utsatta för dessas äfventyr och deraf föranledda obehag, t. ex. att sönderfrätas, att fyllas med kondenserad gasolja, och att spilla gas; emedan ingenting annat än vanlig atmosferluft drifves igenom dem, och denna först vid sjelfva lysningsapparaterna blandas med benzol-! ångan. — LAKTARIN TILL TYGTRYCK, OCH TILL MÄRENING AF TVÄTTELÄDER. Laktarin är egentligen ej annat än ett nytt namn på det i mjölk befintliga ostämnet. Det kan erhållas omedelbart ur vanlig mjölk, men lättast och med minsta kostnaden ur färsk kärnmjölk, som blifvit väl renad från smör. Kärnmjölken värmes långsamt, till 70? C., hvarvid ostämnet, utan vidare tillsats, afsöndrar sig ur kärnmjölken. Det torrpressas så vidt möjligt, sönderkramas, korpas medelst rifning genom ett fint rifjern eller en ståltrådssil, och utbredes till torkning på silramar, i ett varmt rum, eller om sommaren i friskt Juftdrag. Slutligen finmales det till pulver, och är då förvandladt till den handelsvara, som kallas laktarin och begagnas i tygtryckerierna. Man kan äfven utfälla ostämnet omedelbart ur färsk men skummad mjölk, uppvärmd till 70 C., om till mjölken slås någon syra, helst oxalsyra. Men naturligtvis är detta blott en nödfallstillverkning i smått, och långt kostsammare. Till tygtryck och märkning af tvättkläder uppslammas 42 vigter laktarin i 80 vigter vatten och härtill blandas ö vigter kaustik ammoniak, som upplöser laktarinen och förvandlar blandningen till en trögflytande vätska, liknande gummilösning. I tygtryckerierna nyttjas denna lösning egentligen till fåstande af ultramarin och terra di Siena. Om man ej till tvättkläders märkning vill använda samma blå eller bruna färger, så kan i stället nyttjas cinober eller släckt kimrök, då man får röda eller svarta märken. Ultramarinen blandas förut med vatten, i förhållande af 6 vigter färg till 5 vigter vatten, hvarefter laktarinlösningen tillslås;, tryckfärgen är dermed färdig. Efter tryckningen måste färgen likväl fästas; det sker medelst dess utsättande för het vattenånga. Till tvättkläder behöfs härtill ej annat än att utbredal det märkta i stället för lock öfver en friskt kokande! vattenppanna för en eller annan minut. Ostämnet löpnar då och blir olösligt samt innesluter färgen för alltid i tygets porer. — BRONSERING AF GIPSFIGURER UTAN BRONS PULVER. Af Dr Elsner. (Ur Verhandl. des Vereins zur Beförderung des Gewerbfleisses in Preussen, — 4849.) Till serskilda lösningar af palmtvål slås lösningar af kopparvitriol och jernvitriol, så