— Uti en af veckotidningarna lemnas ryktesvis den kuriösa notisen, att Svenska akade-. mien i ledigheterna efter v. Brinkman, Berzelius och Franzen skall hafva invalt till ledamöter excellensen Ihre, riksarkivarien Nordström och f. d. utgifvaren af veckobladet Heimdall, numera amanuensen i riksarkivet J. E. Rydqvist. Reflexionerna, som åtfölja, äro ej mindre roliga än sjelfva den aprokryfiska notisen, och man skulle lätt kunna tro att alltsammans vore stälidt på drift. Om hr Rydqvist heter det nemligen (uti Synglaset) att han visserligen icke uppträdt hvarken såsom egentlig skald (hvad är en oegentlig skald?), talare eller historicus, men är dock en af Sverges i litteraturen mest och bäst bevandrade män. (Hr Rydqvist har emedlertid utgifvit ett par arbeten: Djurgården förr och nu och Tidens oro och tidens kraf, hvarjemte det säges, att han i åtta år skall varit sysselsatt med utarbetandet af en Svensk språklära). Riksarkivarien Nordströms inväljande förklarar Synglaset så, att Svenska akademien icke velat visa sig utan Finnar, hvarvid Israel Hvasser och Ivar Arvidsson påpekas bredvid hr Nordström, likasom hr Nils Arfvidson bredvid hr Rydqvist. Emedlertid erinrar Synglaset, att Wieselgren, författaren af Sverges sköna litteratur, och Thomander, Sverges nu lefvande störste andlige talare, synas haft rätt till å