Aftonbladet – 25 augusti 1849, sida 1

hvarandra; Lectoure steg till häst; hundra ste; från stranden tog han vägen direkte tillVannes medan hans betjent gick till slottet för at hemta hans resvagn. Oceh nu, herr Walter, sade Paul, skick: en båt till den närmast slottet belägna bugten Och i natt skall allt vara segelklart ombord på fregatten.n Löjtnanten återtog vägen till Pont-Lonis, och de båda vännerna gingo åter in j kojan. Under tiden hade Emanuel och Marguerite uppfyllt den sorgliga skyldighet, till hvilken begrafningsklockan kallat dem. Markisen hade blifvit nedsatt i familjens grafkor, och Achard i den till kapellet hörande kyrkogården, hvarelter de båda barnen gingo upp till sin mor, hvilken lemnade Emanuel den så mycket önskade fullmakten, och beviljade Marguerite det så oväntade samtycket till hennes förening med Lusignan. Mor och barn omfamnade hvarandra ännu en gång och skiljdes åt med den öfvertygelsen, att ej mer få återse hvaraudra. Det öfriga af dagen tillbragtes med nödiga förberedelser till resan. Mot aftonen gick markisinnan ut för att begifva sig till det möte, Paul hade gifvit henne. Då hon gick öfver sården, blef hom på erfa sidan varse en förspänd vagn, och på den andra den unge marinoflicern Arthur och två matroser. Hennes njerta sammanpressades vid åsynen af denna lubbla tillrustning Hon fortsatte sin väg, ;ch fördjupade sig i parken, utan att gifva vika Är sin rörelse, ty så mycket välde öfver sig je hade denna långa kamp mellan högmodet; eh vaturen gifvit denne. l Lik visst då on kom till en glesning, hvariån hor? kunde se Achards hus, stannade hon sh känucte sina ben svigta under sig, lutade g met et träd, med handen på hjertat, likm för att återhålla dess slag. Ty, i fikhet