Aftonbladet – 25 augusti 1849, sida 1

HÄ ör NN misstrodde jag ödet, och ville gå det till mötes. I dag har allt kommit till den punkt, att min eller er död skulle vara fullkomligt onödig, den skulle blott göra denna besynnerliga drams upplösning något blodig. Uppriktigt taladt, min herre, tror ni det löna mödan att här utgjuta blod? Jag skulle kanhända vara af er tanka, min herre, om jag ej hade tillryggalagt en så lång väg. Som jag ej får den äran att gifta mig med fröken Marguerite VAuray, så vill jag åtminstone hafva nöjet att slåss med er. Man skall ej säga, att jag kommit till Bretagne för ingenting. När ni vill, min herre!y fortfor Lectoure och drog sin värja, helsande sin motståndare. Till er tjenst, herr baron! svarade Paul med samma höflighet. De båda unga männen togo ett steg emot zvarandra. Klingorna korsades; vid första utfallet slungades Lectoures vapen tjugo steg ifrån honom. Indan ni tog värjan i hand, sade Paul till baronen, hade jag erbjudit er en förRaring; nu, Mir herre, skulle jag vara lycklig om ni ville antaga mina ursäkter., Denna gång antager jag dem, min herrel varade Lectoure med samma otvungenhet, sem Mm ingenting hade tilldragit sig. Tag upp nin värja, Dick. Ian tog vapnet från sin betjents händfr och tack det i skidan. Nu, mina herrar, Om någon af er har nå-) ot uppdrag till Paris, så begifver jag mig ge-l1 ast på väg dit. S Säg åt kungen,, svarade Paul, bugande sigc ch satte i sin ordning sitt vapen i baljan, tt jag är lycklig, dtt den värja han har bif-)f it mig, för alt slå engelsmännen, är bevarado befläckad af en af mina landsmäns blod., s Vid dessa qvd helsade de båda unga männenls