Aftonbladet – 25 augusti 1849, sida 1

j Nu, min hberrex, fortfor Paul, ,tillåt att jag inför våra respektive vittnen säger er nigra ord, ej till ursäkt, men till förklaring. Gerna, min berre,, sade Lectcure. Då jag yttrade de ord, som fört oss Kit, så vore de sedan i går timade tilldragelser ännu dolda i framtiden: denna framtid var oviss, min kerre, och kunde föra med sig en hel faI miljs olycka. Ni hade på er sida frå d Auray, jEmanuel och markisen; Marguerite hade på sin sida endast mig. AI var således för er. Seder hvarföre jag direkte vände mig till er; ty om jag hade fallit för er hand, så hade Marguerite, genom omständigheter, hvilka evigt blifva för er okända ej kunnat blifva er maka; om jag hade dödat er, så hade saken blifvit ännu enklare och behöfver ej någon förklaring. Se der en inledning, som kan vara mera logisk, min herre,, svarade baronen, småleende i det han med ridspöt sleg dammet af sir stöfvel; låt oss en gång, om det behagar er, komma till sjelfva ämnet för vårt samtalp Nup, svarade Paul, bugande sig, när allt förändradt: markisen är död, Emanuel har fått sin löjtnants-fullmakt, markisinnan afstår från en förening med er, så hedrande den än må vara, och Marguerite gifter sig med baron Anatole de Lusignan, hvilken jag af denna orsak ej har gifvit er till viltne. Ha ha! sade Lectoure, nu förstår jag innehållet af den biljett, som en betjent gaf mig: i samma ögonblick jag lemmade slottet. Jag var nog dum att taga det för ett uppskof! Det tycks deremot vara elt formligt afsked. Det ir godt, min herre. Jag afvaktar slutmeningen., Den är enkel och tippriktig som förklarin4 t I (s Dp sen, min herre. Jag känner er ej, jag har ej önskat känna er; slumpen har förtöss emot hvarandra med olika intressen, och vi hafva stött emot hvarandrä Då, som jag sade er, 1 (0