Aftonbladet – 22 augusti 1849, sida 1

Nej, svarade gubben; men har ni glömt min fru, att han hade lemnat en son på jorden ?; Du har då också sett honom, du? utbras markisinnan. Jan, svarade Achard. Och du har sagt honom allt ...n Allt! Och papperen, som bestyrka hans födelse? frågade markisinnan med oro. Markisen var då ej död. Papperen äro der. Achard,, utbrast markisinnan, i det hon föl På knä framför sängen, Achard, haf medlidande med migl) Ni på knä framför mig, min fru Ja, gubbe,, sade markisinnan bönfallande; ja, jag är på knä framför dig och jag beder dig och jag anropar dig: ty du har en af Frankrikes äldsta familjers ära i dina händer, mitt förflutna lif, mitt tillkommande lif!... Dessa papper, det är mitt hjerta, min själ; det är mer än allt detta, det är nfitt namn, minga förfäders namn, mina barns namn; och du vet bvad jag har lidit för att bevara detta namn läckfritt? Tror du ej att äfven jag hade i hjerjat en älskarinnas, en makas, en moders känsor? Nåväl, jag har qväft dem alla, den ena efter den andra, och kampen har värit lång! Jag är tjugu år yngre än du, gamle man; jag ir full af lif, och du står vid grafvens brädd. Nåväl: betrakta mitt hår; det är hvitare än ditt. Hvad sade hön ? mumlade Marguerite, hvilken hade gått så långt fram, att hennes blick kunde tränga in i det inre rufinmet. O min Gud! Hör, hör, barn!, svarade Paul; det är Herren, som fillåter, att allt skall på detta sättet uppdagas!, Ja, ja! stammade Achard, allt svagares ja, i har tviflat på Guds godhet; ni har glömt, tt han förlät den brottsliga qvinnan.,