Aftonbladet – 21 augusti 1849, sida 1

KAPTEN PAUL AF ALEXANDRE DUMAS. ) XIV. Som man har sett af det föregående kapitlet, hade Gud, genom en af sin Försyns outransakliga domar, som den blinda menniskan vanligtvis tillskrifver slumpen, på samma gång kallat till sig högvälborne markis dAuray och den fattige Achard. Vi hafva sett den förstnämnde, träffad liksom af ett åsklag, vid åsynen af Paul, sin fars lefvande porträtt, nedfalla utan sans vid den unge mannens fötter, sjelf förskräckt öfver den förfärliga verkan, harm hade förorsakat. Hvad Achard beträffade, så hade de omständigheter, som verkat hans död, på samma gång som markisens, utgått från samma dram och samma handling. Åsynen af Paul bade hos båda åstadkommit en olycklig sinnesrörelse, hos den ene genom öfvermått af förskräckelse, hos den andre genom öfvermått al glädje. Dagen före kontraktets underskrifvande hade Achard kännt sig svagare än vanligt. Icke dess mindre gick han om aftonen till sin herres graf för att förrätta sin bön. Derifrån betraktade han, med en mer än vanligt djup andakt, det alltid nya och herrliga skådespelet af den nedgående solens återsken på oceanens yta; ban hade följt aftagandet af dess purpurfärgade strålar; och liksom denna verldsfacklashade dragit till sig hans själ, hade han kännt sina krafter aftaga med dagens sista ljus; så att när betjenten, hvilken som vanligt kom från slottet med förfriskningar, ej hade funnit honom i hans rum, gick han att söka upp honom ute; och som hans vanliga SLL. ) Se A. B. M 174, 177, 179, 180, 4892, ÄB3, 185—187 189, 190 och 4992,