Aftonbladet – 21 augusti 1849, sida 1

skall du finna ett skrin. — Du är en man af heder. — Svär att du ej öppnar detta skrin förrän efter markisens död. Jag svär det! sade Paul, i det han högtidligt utsträckte handen mot krusifixet, hvilket hängde öfver hufvudgärden. Det är brap, svarade Achard. Nu kan jag dö lugn. Ni kan det, ty sonen håller er i sin hand i denna verlden, och fadern räcker er sin i himmelen.n FTror du barn, att han skall blifva nöjd med min trohet? Aldrig har en konung i detta lifvet varit så åtlydd, som han har varit det efter sin död. Jan, stammade gubben med en dyster stämma, jag har kanske endast för troget uppfyllt hans befallningar. Jag hade ej bordt tillåta denna duell, jag hade bordt vägra att vara dess vittne. Hör Paul: se här hvad jag skulle vilja säga åt en prest, ty det är det enda, som betungar mitt samvete; hör på: jag har ögonblick af tvifvel, då jag anser denna nesliga duell som ett mord. Då... då... förstår du Paul? ..x Då wore jag ej mera ett vittne... men en nedbrottslingb Min far,, svarade Paul, jag vet ej om de verldsliga lagarne alltid öfverensstämma med le himmelska, och om det som menniskan kalar heder oeh hedersak står skrifvet i Guds agbok. Jag vet ej om vår kyrka tillåter att len förorättade sjelf hämnas sin förolämpning, ch om i sådant fall Gud alltid rigtar kulan Her värjspetsen. Det der är saker som. man fgör ej med förnuftet, men med samvetet. Våväl! mitt samvete säger mig, att i ditt ställe rade jag gjort hvad du har gjort. Om samretet som kanske bedrager mig, också har beragit dig, så har jag mer rättighet än er prest