Aftonbladet – 21 augusti 1849, sida 1

promenad var känd, så fann han honom snart under den stora eken, afdånad på sin herres graf, ända till sina sista stunder trogen den vördnad för vännens hvilorum, som hade utgjort hans sista års uteslutande känsla. Då hade betjenten burit in honom på sina armar, hvarefter han, förskräckt öfver den oväntade tilldragelsen, hade hastat hem till markisinnan för att begära prestens och läkarens sista bjelp, och hvilket denna hade: vägrat, under förevändning att de i det ögonblicket voro lika nödvändiga för markisen som ; för den gamle. tjenaren, och att rangordningen, mäktig ända intill döden, gaf hennes man rättigheten att först betjenas. Den för markisinnan omförmälda underräts telsen hade äfven nått Pauls öron. Som ban fann kontraktets underskrifvande omöjligt i det tillstånd, hvari markisen befann sig, tog han sig blott tid till att än en gång påminna Marguerite, att hon kunde återfinna honom hos Achard i fall hon behöfde bistånd, hvarefter han skyndade ut i parken, och vägledde sig emellan allterna och häckarne med en sjömans skicklighet, hvilken är van att på himmelen leta sig till hvarje väg, till Achards hus, der han helt andfådd gick in i gubbens rum, just som denne började att återkomma till sans. Glädjen återgaf någon styrka åt den gamle tjena ren, :som kände sig lycklig öfver att åtminstone få dö vid en väns hjerta. O! det är du, du! utbrast gubben, jag hoppades ej få se dig., Och du trodde att jag skulle känna ditt tillstånd, utbrast Paul, och: ej på ögonblicket skynda hit?) Men jag visste ej hvar jag skulle skicka och söka dig, hvar jag skulle kunna låta säga dig; att jag ville se dig än en gång innan jag dog Jag var på slottet, min far, der jag fick veta allt och skyndade hit. ,