40 NM vd, M — Det återstår väl ännu mer än ett år innan nästa riksdag inträffar, men hvar och en med någon erfarenhet i det allmänna lifvet vet huru fort en sådan tidrymd löper undan, när det gäller att förbereda någon stor, för nationen vigtig reformfråga. Man får då ofta tillfälle att erinra sig den bekanta anekdoten om tvenne personer, af hvilka den ene klagade att tiden gick så långsamt, hvarvid den andre m botemedel föreslog honom at: taga ett diskontlån, då han snart skulle få se huru fort sex månader förflyta. Deita gäl!er isynnerhet om representationsfrågan. Eburu mycket öfverflödigt i detta ämne kan synas vara taladt och skrifvet, är det likväl klart, att mycket ännu återstår för dess utredande och att man m ste följa rörelserna inom opinionen, undersöka deras riktningar oc skärskåda hvad som kan vara sannt eller sikt Lo deruti ti, så vida nationen icke vid riksdagens öppnande skall finna sig ännu stå på ungefär samima punkt som trenne år förut. Detta är anle edningen hvarföre Aftonbladet så ofta företräde återkommer till ifrågavarande imnue, och äfven nu önskar uppehålla sig dervid negrs ögonblick, sednast med anledning af den skrift från hr kapten L. W. Kyhiberg till bestyrelsen för reformsällskapet i Lidköping, som fianes intagen i Aftonbladet för sistl. tisdag. Det synes i främsta rummet vara nödigt, att alla de, som af uppriktigt hjerta önska en liberal reform, men kunna vara skiljaktiga i meningen om sättet att erhålla en sådan, söka komma tili öfverensstämmelse derom, för att derefter sluta sig tillsammans och gemensamt bilda en majoritet emot reformens fiender, emedan dessa eljest naturligt alltid skola finna en bundsförvandt i någondera afdelningen af de sålunda splittrade reformvännerna emot den andra. Hr kapten Kyhlberg är dessutom en man sf så bägt aktad karakter och med så mycket anse ende i sin ort, att hans mening i allmänhet der eger ett stort inflytande, och om detta oaktadt en stark opposition visat sig emot hr kaplenens mening om det hvilande representationsförslaget, så bevisar detta blott, att antipatierna emot nämnde förslag äro synnerligen starka. Af flera skäl anse vi derföre nödigt att kasta en närmare blick på innebhållet af hr kapten Kyhlbergs skrift, emedan vi icke sakna hopp att kunna visa, det hr Kyhlberg byggt några af sina slutsatser på grunder, till hvilkas fasthet det vore vådligt att förtro sig. IIr Kyhlbergs skrift innehåller dessutom åtskilliga af de slutledningar, dem man isynnerbet kort efter det kongl. förslagets afgifvarde hörde framställas såsom de allmänna motiverna hos dem, som då omfattade förslaget; och detta utgör en ytterligare anledning att företaga en analys deraf. Hr Kyhlberg börjar med det intressanta och vigtiga medgifvandet, att om frågan endast vore, att utan vidare betänklighet uttala sin mening om en mera rättsenlig, rationel representationsreform, hade han visserligen ej tvekat att förena sin röst med majoritetens i Orebron. — Vi stadna här ett ögonblick, emedan vi anse detta medgifvande, såsom ett uttryck af hr K:s egentliga öfvertygelse, alltför maktpåliggande under den ställning, hvari polemiken STAS DSS