Tag denna penna och skrif under,, sade markisinnan, i det hon satte pennan i hans hand och handen på kontraktet; det måste ske... jag vill det!o O, nu är jag förlorad!, utbrast Marguerite, förkrossad af kampen och utan styrka att uthålla den. Men i samma ögonblick som markisen, öfvervunnen, skulle skrifva under; som markisinnan, segrande, lyckönskade sig öfver sin seger; som Marguerite, föriviflad, var nära att fly, förändrade en oväntad tilldrage!se sakernas utseende. Kabinettsdörren öppnades, och Paul, som osynlig bevistat detta uppträde, syntes i samma ögonblick. Fru markisinnan dAuray, sade han; innan detta kontrakt skrifs under, ett ord! Hvem kallar mig?, sade markisinnan, som försökte att på afstånd i skuggan urskilja den som tilltalte henne. : Jag känner denna röst! utropade markisen, darrande som om ett glödgadt jern hade vidrört konom. Paul tog tre steg framåt, och gick in i den krets af ljus, som kronan spred omkring sig. Är det ett spöke?, utbrast i sin ordning markisinnan, träffad af den unge mannens likhet med hennes fordne älskare. Jag känner detta ansigtely stammade markisen, som trodde sig återse den man, han dödat. Min Gud! min Gud beskydda migi, stormade Marguerite på knä och med armarne mot himlen. Morlaix!... Morlaix!... sade markisen, i det han steg upp och gick fram till Paul. Morlaix! Morlaix! förlåt! ... nåd!... och han föll afdånad på golfvet. Min far! utbrast Marguerite, i det hon kastade sig öfver honom. I samma ögonblick inträdde en betjent helt förskräckt och vände sig till markisinnan: Min fru,, sade han till henne, Achard önskar att få se slottets prest och läkare. Han håller på att dö.n Säg honomp, svarade markisinnan, i det bon visade på markisens liflösa kropp, som Marguerite fruktlöst sökte att återkalla till lifvet, säg honom att båda två äro upptagne hos markisen.n : (Forts.) i