Aftonbladet – 18 augusti 1849, sida 1

I behöll det förnäma: och värdiga uttryck, hvilket hade gjort honom till en af hofvets utmärktaste män. Hans stora, ihåliga och feberaktiga ögon blickade omkring sig på hela samlingen, med ett uttryck af djup förvåning. Han bar sin öfversteuniform, om halsen Helge-Ands-orden och i knapphålet den Helige Ludvigs. Han gick långsamt fram, utan att uttala elt ord. De båda betjenterna förde honom, under djup tystnad, till en fåtölj, hvari han satte sig, hvarefter de aflägsnade sig. Markisinnan satte sig vid hans högra sida. Notarien tog kontraktet ur portföljen och läste det med hög röst. Markisen och markisinnan skänkte Lectoure femhundratusen francs och gåfvo i hemgift samma summa till Marguerite. Under hela uppläsningen deraf, hade markisinnan, oaktadt sitt skenbara lugn, visat åtskilliga tecken till oro. Då notarien slutligen nedlade kontraktet på bordet, inträdde Emanuel och närmade sig till sin mor: Och Marguerite?, sade markisinnan. Hon följer mig, svarade Emanuel. Min fru! stammade Marguerite, i det hon öppnade dörren och knäppte ihop händerna. Markisinnan låtsade ej höra henne, pekade med fingret på pennan. Herr barony, sade hon. Lectoure gick fram till bordet, tog pennan och skref: Min fru! sade än en gång Marguerite, med en bönfallande röst, och tog ett steg mot sin mor. Lemna pennan till er fästmö, herr de Lectoure, sade markisinnan. Baronen gick omkring bordet, fram till Marguerite. , Min fru! sade en tredje gång, denna med en så tårfylld röst, att den genljudade i allas hjertan och markisen höjde hufvudet. Skrif under! sade markisinnar, i det hon med, fingret pekade på äktenskaps-kontraktet. O, min far! Min farl utbrast Marguerite, i det hon kåtade sig för markisens fötter.