Aftonbladet – 17 augusti 1849, sida 3

KUUEE TULL UppskKalla Jalalchs aula hö uppoffringar, samt vitsorda och behjerta det; tillbörliga uti, att staten med all beredvillighet ; och liberalitet går skolmännens önskningar till mötes. perm FÖR UTVANDRARE TILI. NORDAMERIKA. Den årligen tilltagande folkvandringen från Europa till Amerika har föranledt spekulationer på utvandringsbestyret, hvi.ka icke alltid äro af det aktningsvärda slaget, och lagstiftningen har slutligen nödgats inblanda sig häri, för att sätta gräns lör missbruk och bedrägerier. Härigenom äro utvandrarne numera betryggade i afseende på färden öfver hafvet; så att de i allmänhet kunna påräkna tillräckligt utrymme ombord, tillräckligt med pro-; viant och vatten, och äfven nödig läkarevård.! Andra äfventyr vänta dem likväl, mot hvilka; någon särskild lagstiftningsåtgärd icke kunnat eller kan lägga hinder; men för att äfven härvid bistå utvandrarne, bafva flera samfund stif-! tats i Nordamerika. Ett af dessa sällskapet! har nyligen ombesörjt utgifvandet af en skrift, till upplysning och varning för utvandrare ), hvilken erkännes såsom en nödvändig handbok! för hvar och en, som på andra sidan verldshafvet söker ett nytt fädernesland; och den har derföre blifvit eftertryckt i England. Följande utdrag torde äfven för svenska läsare vara nyttiga. Före och under sjöresan. Konsten att bedraga utvandrare har blifvit bragt i system, och bedragarne hafva genom fortsatt öfning förvärfvat den menniskokännedom, som är nödig för att betrygga dem om framgång. Utan kunskap på förhand härom måste en utvandrare, som anländer t. ex. till Liverpool, finna sig öfverraskad af att genast blifva igenkänd såsom emigrant af någon obekant, som inställsamt varnar honom mot svek, och! erbjuder sig att gifva anvisningar till deras undvikande. År man oförsigtig nog att lyssna härtill, så! för man adresser så väl på boningshus, der man kan inackordera sig under väntan efter skeppslägenhet, som på skeppsklarcrare, proviantförsäljare, 0. s. V.; och om icke, hvilket ofta händer, den vänlige rådgifvaren är sjelf en medpassagerare, så skaffar han utvandraren bekantskap med någon af sina vänner, : hvilken kommer att göra sällskap på resan. Hela: denna omsorg för okända främlingars bästa har emed-! lertid ingen annan orsak, än egennytta. I de hamnar, hvarifrån utvandrarefartyg vanligen afgå, finnas; näml. värdshusvärdar, skeppsklarerare, proyiantförsäljare, m. m., hvilka dels kontant betala dem som! anskaffa kunder, dels lemna mera förslagna utvandrare fritt vivre, fri öfverfart och kostnadsfri utrustning till resan, mot det att de värfva ett visst an-I tal välbehållna boningsoch reskamrater, alldeles på samma sätt som man i bokhandeln lemnar det 5:te eller 6:e exemplaret af en bok för intet, till den som afsälter de öfriga 4 eller 35. Men det är tydligt att! de värfvade få gemensamt betala hvad värfyaren så-. lunda får till skänks. I Ombord fortfar samma system. Vanligen finner man någon af passagerarne ifrigt sysselsatt med att: öfvertala en mängd af sina medpassagerare att vid: framkomsten taga husrum hos någon hedersman, till hvilken han har tillförlitliga rekommendationsbref; I och de som häraf låta öfvertala sig, ana icke att; adressgifvaren härigenom förskaffar sig antingen kon-, tant betalning af värdshusvärden, eller fritt vivre hos honom för en viss tid, och att de inlockade res-: kamraterna få genom förhöjda priser betala det. i Vid ankomsten. I När fartyget anländer till karantänsplatsen, händer ej sällan, att någon af ortens invånare har lyc-, kats smyga sig ombord; och de utvandrare, som hittills undgått de europeiska bedragarne, blifva nu, utsatta för de amerikanska, hvilka oftast äro ännu farligare. Den nykomne berättar sig ha äfventyrat det vådliga besöket på ett i karantän liggande fartyg, i hopp att bland passagerarne träffa en förväntad vån, som han velat lemna angelägna upplysningar före den öppnade kommunikationen med land. Afven ban vill varna för bedrägerier och lemna den förväntade råd och bistånd. Men då denne beklagligen ej befunnits bland passagerarne, så har nykomlingen ingenting emot att med sina råd gagna det; öfriga ressällskapet. Till en början varnar han från allt anlitande af de så kallade Samfunden af utvandrare-vänner, eller just de stiftelser, som åsyfta) att rycka utvandrare ur bedragares klor. Deremot erbjuder han sig sjelf, att genast efter landstigningen beledsaga de främlingar, som erna köpa jord, till Unionens lagligen anställda agenter för jordförsäljningen; de nya jordlägenheternas förträfflighet skildras härvid omständligt. Karantänstiden har ändtligen slutats; man landstiger, och efter löfte beledsagas jordspekulanten omedelbart till den officielle jordförsäljarens kontor, för att genast kunna afsluta köp och fortsätta resan inåt landet, samt derigenom undvika det kostsamma dröjsmålet i hamnstäderna. På agentens kontor träffas förut en svärm spekulanter. Agenten slår upp eh grann atlas, med präktiga kartor öfver de sektioner, hvilka för närvarande äro under försäljning. Större delen af jordlotterna befinnas likväl redan sålda, på sätt man ser af köparnes redan på dem tecknade namp. Emellertid utpekar vägvisaren traktens förmånliga belägenhet, vattenfallen, tomten för en tilltänkt jernväg och för ortens nya stad; och lyckligtvis träffas just i grannskapet af staden och vattenfallen de få ännu oförsålda lotterna, men ändå tillräckligt åt alla de för tillfället närvarande spekulanterna. Man väljer, man betalar kontant och får sina fastebref, jemte adress på kortaste och billigali ste vägen till de nya besittningarne. Omedelbart från skeppet flyttar man sina saker på ångfartyget eller jernvägen, och utan att bafva förlorat en dag i det dyra NewYork eller Boston, befinner sig utvandraren redan såsom nordamerikansk jordägare på väg till Michigan, Visconsin, Yova, Arkansas, c. c. Han anländer till sina nya besittningar, och ser sig der antingen vara laglig och obestridlig ägare till ett med frodiga vattenvexter prålande kärr, jemte en torr och sandig furumo, genomskuren af kala bergåsar; eller ock träffas en verkligen paradisisk nejd, men fel i fastebrefvet, som gör äganderätten underkastad det osäkra slutet på en rättegång. Men pi har icke rest till Amerika tör att köpa jord, har inga kapitaler att sätta på spel, utan blott några få dollars qvar vid landstigningen. Bedragarne förakta likväl icke heller dem, När skeppet mr LK — — a mn Mm ärr fört Och ) Hints to Emigrants, or to those who may contemplate Emigrating to the Uniled States of America and California. By the Rev. D. R. mL — oo Aaaratarv fn tha Philadolnhsa Pans