Aftonbladet – 17 augusti 1849, sida 2

och Romorn. UNGERSKA UTRIKESMINISTERN CASIMIR BATTHYANYS CIRKULÄR TILL ALLA UNGERSKA SÄNDEBUD HOS UTRIKES MAKTER. Hvad som hittills blott var en hotelse, är nu ett faktum. Utan fog och rätt hafva czarens armåer icke blott öfverskridit Ungerns gränser, utan äfven verkligen börjat ett fälttåg mot våra trupper. De särskilda armekårer som mött våra generaler, beskaffenheten af deras rörelse och artilleri, samt slutligen de lik i ryska uniformer, som betäcka slagtfältet, jemte säkra underrättelser från alla delar af landet tillåta ej j 2 . z 9 något tvifvel härom ). Det är således ett säkert och bevisadt faktum, att huset Österrike förtviflar om sin egen kraft och söker sitt enda och sista stöd i Rysslands hjelp — en hjelp, som det köpt med sin egen förnedring och omstörtningen af den allmänna freden i Europa. Anda intill närvarande ögonblick hafva våra armåer, uti åtskilliga träffningar med Österrikarne och Ryssarne, blifvit segervinnare. Jag bilägger härhos bataljberättelserna. Vi säga ej att vi öfverallt skola segra. Ofvermakten torde tillfoga oss månget nederlag. Men till och med uti den yttersta nöd skola vi likväl icke förtvifla: så stor är makten af vår saks rättvisa; så stor den allmänna förbittringen öfver det oerhörda förfarandet mot en nation, som blott ville upprätthålla sina lagliga rättigheter i öfverensstämmelse med troheten mot sina konungar; så stora slutligen de hjelpkällor, som återstå oss om vi drifvas till det yttersta! Medel finnas af hvilka vi ännu icke vilja göra bruk. Vi äro öfvertygade att Europa ej skall tillåta att all rätt, alla fördrag, alla protester och allt afseende på den allmänna välfärden trampas under fötternaaf en öfvermodig barbar. Vi vilja derföre ej sprida oro i något annat land, utan i alla hänseenden gerna sluta oss till den lagliga ordningen i andra länder. Men det brännbara ämnet är i våra händer och om det skulle vara nödvändigt att antända detsamma, så skola vi blott rådfråga vår egen räddning; och det kan lätt inträffa att Nordens barbar upplefver en ny brand i Moskau, som förtär mera än de döda murarne af en stad. Dock — ännu en gång — det synes omöjligt att Europa, att England, Frankrike, Tyskland och Turkiet skulle med lugn se på, huru så många århundradens politiska byggnad skall med ett enda slag omstörtas af autokraten; huru han hånar alla fördrag och alla protester, som nu och vid andra tider blifvit gjorda. Hvilken roll spela väl dessa makter bredvid Ryssland, då deras noter och protester behandlas med förakt, då de derpå ej bekomma annat svar än en utmaning åtföljd af 300 kanoner? Skulle väl dessa makter hafva nedsjunkit till samma grad af vanmakt som Österrike? Skulle de väl vara lika söndrade i sitt inre? Skulle hvarje känsla af rättvisa, allt sinne för tapperhet, frihet och oberoende hos ett ädelt folk, till och med hafva slocknat hos dessa nationers allmänna anda? Hafva de materiella intressena så förtagit allt omdöme, så förlamat all kraft att handla, att Napoleons profetia skulle gå i fullbordan och verlden blifva kossackisk? Då skola vi måhända duka under, begrafne under ruinerna af en verldsordning, som brustit i sina fogningar! Afgifven derföre ännu en uppmaning till regeringarne. Talen ej mer om folkrätt och nonintervention; icke om våra gamla rättigheter och om det menediga förfarandet mot oss; icke om de ohyggligheter, för hvilka vårt fosterland var skådeplatsen, eller om motsägelsen att ännu hoppas det Osterrike äger en möjlighet till fortfarande bestånd; icke om Rysslands afsigter, som länge varit bekanta och så ofta utgjort föremål för betraktelser; icke om humanitet, civilisation och hvad mera som så ofta blifvit anfördt; framställen endast en skildring öfver hvad som här passerar hvarje dag, såsom en varning för Vesterns folk ; ty efter oss kommer turen till dem! Intygen endast, att Ryssarne blott ödelägga och förstöra; att de afmeja skördarne, plundra, misshandla obeväpnade och värnlösa, skända qvinnor, :samt utplundra både vän och fiende; men framför allt intygen, att de inrycka i byarna med brandfacklan i handen och lägga allt i aska, som de påträffa i sin väg. ) Läsaren torde härvid erinra sig att Ryssland ej förklarat Ungern krig, hvilken omständighet föranleder ministern till denna bevisning att Ryss. 4 MR AnNm land varklisan sn ss se me 00