REVY AF TIDNINGARNE. Tiden har äfven velat säga sitt ord om Her;rar Zachrisson och von Arbin,, och huru det skall utfalla kan man lätt gissa. Genom general. Peyrons inom alla regementen till efsberrättelse kungjorda cirkulär visste hr Z. ganpska väl, att Kongl. Maj:ts nådiga vilja och bepfallning vore den, att Svenska officerare icke pskulle besöka reformsällskaper. Detta visste hr Z. och gick ändå dit; hans motiv må hafva ;varit det som nu uppgifves eller ej, så var ;dock detta ett trots, en uppsåtlig öfverträdelse af erhållna ordres. Men i stället att taga af,sked, som hade varit det rätta, då en officer neller annan tjensteman vägrar lyda sin öfvernhet begär hr Z. befordranp. Det kan man kalla att tala ur skägget. Vi minnas väl, sedan den tiden, då det s.k. Peyronska handbrefvet utkom, huru beställsam man var på ett visst håll att öfvertyga allmänheten, det syftningen med besagde bref ingalunda hade varit att förmena officerare att bivista reformsällskapers sammankomster, utan blott att fästa deras uppmärksamhet på olämpligheten att uppträda såsom politiska ledare. Och nu kommer tiden med sådana noter, ad modum Minellii! — exv