Aftonbladet – 16 augusti 1849, sida 2

måste modigt taga sitt beslut. Man har kommit så långt, att en artist sätter sig bredvid en förnäm herre, armbågas med honom, helsar på honom med det yttersta af hatten, förblifver sittande på sin stol då den andra stiger upp, de talas vid om hofanekdoter, de skratta, de skämta, de tvista. Det är en dålig smak, eburu den tillhör goda tonen. Ni bedrager er, Lectourex, svarade Emanuel; det är hvarken en poet, en målare eller en musikus; det är en man, med hvilken jag ensam bör tala. Aflägsna då Nozay, medan jag aflägsnar Lejarry. : Vid dessa ord togo de båda unga männen hvar sin af landtborna under armen och aflägsnade sig, under det de talte om jagt och resor. Knappt vore sidodörrarne stängda efter dem, förrän Paul systes iden medlersta. Han gick in i detta rum, som han redan kände, och hvilket hade ännu tvenne dörrar, af hvilka den ena förde till ett bibliotek och den andra till det kabinett, der han vid sitt första besök hade afvaktat utgången af samtalet mellan Marguerite och Emanuel. Ilan nörmade sig bordet, förblef ett ögonblick stående, betraktade ömsom den ena, ömsom den andra dörren, liksom han hade väntat sig få se den öppnas. Han blef ej bedragen i sin förväntan. Efter ett ögonblick öppnades bibloteksdörren och ban blef varse i skuggan, en hvit gestalt. Han skyndade emot den. Är det ni, Marguerite? sade han till henne. Jan, svarade en darrande röst. Nå väl?p Jag har sagt honom allt. Och? Och om tio minuter skrifs kontraktet under. Jag anade det: han är en uslingb Hvad är att göra?, utbrast den unga flickan. mer Mod, Marguerite Forts.)