Aftonbladet – 16 augusti 1849, sida 2

resande adelsmannen, med ett för vulkanen ganska förnedrande uttryck, är ej Vesuven hvad som är märkvärdigast i Neapel. Ett rykande berg! Min skorsten gör sammaledes när vinden kommer från Belle-Isle. Och så har fru de Lajarry en förskräcklig fruktan för utbrott ! Men ni har säkert besökt Hundgrottan? fortfor Lectoure. Hvartill skulle det tjena? återtog Lajarry, att se ett djur, som har vapörer! Gif köttbullar åt den första pudelhund ni råkar, och det skall blifva samma förhållande. Och för öfrigt har fru de Lajarry en passion för alla hundar, och det skulle hafva gjort henne ondt. Jag hoppas åtminstonen, sade nu Emanuel, bugande sig, att en lärd, som ni, ej bar försummat att bese la Solfatare? Jag? Jag har ej satt min fot dit! Jag kan väl, för tusan, föreställa mig tre till fyra tunnland svafvel, som rakt icke inbringa något annat än svafvelstickor. Dessutom fördrar ej fru de Lajarry svafvellukt.n Hvad tycker ni om den der? sade Emanuel, i det han förde Lectoure i salen, der kontraktet skulle underskrifvas. Jag vet ej om det var derföre att jag såg den andra först, men jag föredrager honom.n Herr Paul!, anmälte hastigt betjenten. Hvad ! utropade Emanuel och vände sig om ;Hvad är det?, frågade Lectoure, svängande på sig. Änuu en granne?n Nej, det är någon helt annan! svarade Emanuel med oro. Huru vågar denna mar visa sig här? . Ha! ha!... Ofrälse? skälm, eller hur?.. Men rik?... Nej! poet?... musikus?.. målare? ... Nåväll Men jag försäkrar er, E manuel, att man börjar kunna umgås med de slaget. Den förb—e filosofien har samman: blandat allt. Hvad vill ni, min vän? Mar