Aftonbladet – 15 augusti 1849, sida 3

Är icke begäret att åstadkomma förargelse rätta driffjedern till den insända artikeln, så måste något hvar med mig dela den öfvertygelsen, att det är, minst att säga, temligen lättsinnigt att på så lösa grunder, som dem insändaren angifvit, framställa beskyllningar af så svår beskaffenhet som de nyssnämnda. Eller känner insändaren något medel att förekomma stank i ett rum, der i för hvardera afdelte celler eller kontor 5 å 6 dårar måste hållas inneslutne, till den grad våldsamma, att man måste gifva dem mat och dricka utur skålar af jern, dem de dock icke sällan sönderslå, och åt hvilka man icke kan lemna en skjorta, täcke eller madrass, utan att persedlarne inom timmen äro sönderplockade i smulor, till den grad medvetslöse, att de lemna alla sina afföringar under sig i sängarne, samt till den grad osnygga, att beskrifningen derpå är för vämjelig att kunna inflyta i en tidning. Man inträder uti eft sådant rum icke utan rysning öfver det menskliga elände, som der visar sig; men mången liksom författaren till den omnämnde artikeln gör sig dervid icke den frågan, på hvad sätt eller hvad medel detta elände möjligtvis skall förekommas eller förmildras. Detta rum synes varit det som de besökande först beträdt. Hafva de, som man i följd af det uttalade medlidandet med de olycklige och bekymret öfver deras vanvård bordt vänta sig, och som vanligast är händelsen, äfven besökt de öfriga rummen, der de stillare sinnessjuke äro inrymde, :så tiger tolken för deras känslor dermed, troligen för att undvika vitsorda att der råder både frisk luft och all den snygghet i öfrigt, som man på ett sådant ställe kan fordra, och derigenom minska intrycket af de gjorda svåra tillvit:lserna emot förvaltningen. Då man vid valet af tjenstehjon för inrättningen sökt och jemväl varit lycklig att erhålla personer, som med outtröttlig flit förena den ömmaste omvårdnad om de olyckliga, och då man söker så mycket i mensklig förmåga står att mildra dessa sednares belägenhet, så torde ingen med förhållandet närmare bekant förundra sig, om någon förtrytelse skulle framskymta vid besvarandet af en artikel sådan som den ifrågavarande. Vården om de sinnessjuke är nu hvarken bättre eller sämre än den varit sedan våren 1845, då undertecknad emottog den ekonomiska förvaltningen af hospitalet, och jag fruktar icke hvarje billig granskning deraf. Inrättningen står derföre öppen och tillgänglig för hvarje besökande. Den är försedd med läkare, som på ed och samvete sköter de sinnessjuke. Konungens befallningshafvande gör, i egenskap af hospitale:s föreståndare, tid efter annan besigtningar derstädes, utan att någon förebråelse i ett eller annat afseende dervid kommit förvaltningen till last; och till hvarje aktningsvärd af stadens innevånare, som dagligen kunna om förhållandet göra sig underrättade, vädjar jag tryggt, om något i vården af de sinnessjuke blifvit åsidosatt. På några anonyma skrifter om det ifrågavarande ämnet tänker jag icke vidare inlåta mig i svaromå:; men vill insändaren eller hans sagesman aftaäga den slöja, hvarunder de dolt sig. och derefter uppgifya några omständigheter, hvaraf man kan ana hvarulti vanvårdnaden efter deras öfvertygelse består, så skall jag icke underlåta att för allmänheten vidare och, som jag hoppas, nöjaktigt redovisa för mitt förhållande. Nyköping den 9 Aug. 1849. C. F. Eigerus.