vitt CIL bldUL THUMNMdlUc. ssd — Följande artikel öfver ett af dagens vigtigaste ämnen har blifvit red. tillsänd; och meddela vi den desto hellre, som den i de flesta fall öfverensstämmer med hvad vi anse rätt i saken; ehuru vi i förbigående tillåta oss den anmärkningen, att insändaren i allmänhet synes betrakta vissa svårigheter, som vid nya skolregleringen måste uppkomma, och dem vi i en förutgående artikel påpekat, lindrigare än de måhända komma att visa sig en gång. ÄNNU ETT ORD OM REGERINGENS BESLUT I LÄROVERKSFRÅGAN. Den i Aftonbladet för någon tid sedan förekommande anmälan och kritik af regeringens cirkulär till konsistorierna rörande elementarläroverkens reform, har föranledt insändaren af efterföljande reflexioner att anhålla om dess införande i tidningen, såsom ett instämmande i det omdöme öfver saken, hvilket i Aftonbladet blifvit uttaladt, och ett tillägg af ett och annat derjemte. Det är en afgjord sanning, att alla, som insett, att läroverksfrågan är en både för svenska bildningens och svenska samhällets framtid högvigtig fråga, hafva med den mest spända uppmärksamhet afbidat regeringens ultimatum rörande skolreformen. Detta ultimatum har nu, åtminstone till grunddragen, offentligen framträdt i ofvannämnde cirkulär till stiftens konsistorier. Det har egentligen ej tillfredsställt någondera sidan af de i skolstriden och dess utgång intresserade, ehuru belåtenheten visserligen är större på deras håll, som ärligt och uppriktigt önskat en förändring och ej blott låtsat sig önska en sådan, hvilket beklagligtvis varit fallet med rätt många, det man tydligast märkt allt sedan ifrågavarande cirkulär såg dagen. Det är också ganska lätt att inse, att dessa skenkämpar för reformen hafva fulla skäl till missnöje och nära nog hopplöshet. Ty vill man vara billig och opartisk, så skall man, under det man visserligen beklagar, att regeringen lemnat mycket öfrigt att önska hvad reformgrunddragens såväl innehåll som närmare bestämning vidkommer, tillika erkänna, att regeringen i flera än en ytterst vigtig punkt framträdt på ett både liberalt och frimodigt sätt, och visat en raskket och decision, hvarpå, uppriktigt taladt, ingalunda alla skolreformens vänner hittills ansett grund vara att boppas. Vi draga knappt i betänkande att påstå, att hvad som nu af regeringen blifvit, åtminstone inledningsvis, gjordt för skolreformen, är det vigtigaste och bästa som blifvit gjordt sedan konung Oscars anträde till styret, om man också hade bort kunna hoppas, att regeringen i allo skulle taga steget ut med den bestämdhet och energi, som önskan af en snart förverkligad reform förutsätter. Utan tvifvel är den första bestämningen i cirkuläret, nemligen den rörande den öfver hela riket fria ansökningsrätten till elementarlärarebeställningar, en ganska vigtig bestämning. Nyttan af detta förordnande, som upphäfver det ömkliga nationalitetsväsendet i dess mest hopskrumpna skala,-är så ögonskenlig, att den ej behöfver uppvisas och förordas, helst de konservativa sjelfva icke ansett nyttigt vara att motarbeta denna lagbestämning, hvilken en och annan bland dem till och med sjelfmant påyrkat, förmenande att denna fria ansökningsrätt, jemte en eller annan mera obetydlig reformerande bestämning derutöfver, skulle göra all annan förändring af de gamla elementarläroverken fullkomligt öfverflödig. Men just denna de konservativas beredvillighet att erkänna nyttan af en fri ansökningsrätt bevisar tillräckligt, huru litet är vunnet med denna lagbestämning f och för sig, och att de åtminstone hittills hoppats, och kanske ännu hopSERREERTEEEEA Es GREN NEt StSANESOr EANAART EAE