Aftonbladet – 15 augusti 1849, sida 2

Tillåt mig, min bästa baron, sade Emanuel, i det han gick emot honom, att under min mors och min systers ögonblickliga frånvaro önska er välkommen till mina förfäders gamla herresäte. Se, sade han, i det ban stannade öfverst på trappan och visade på slottets torn och bastioner; hvad byggnadssättet beträffar, tillhör det Filip Augusts tidehvar!, men dekorationerna Henrik IV:s.n Det är, på min heder, svarade baronen, med det tillgjorda uttal, som den tidens unga herrar antagit, en förtjusande fästning, som på tre mils afstånd sprider sin behagliga vällukt. Om någonsin,, fortfor han, i det han gick in i förstugan och derifrån i ett galleri, på båda sidor prydt med familjporträtter, jag fick det infallet att resa mig mot hans allrakristligaste majestät, skulle jag bedja er att låna mig denna juvel, tillika med dess garnison, tillade han, i det han ögnade öfver denna rad af förfäder, som framställde sig för hans blickar. . ,Trettiotre anor, jag vill ej säga i kött och blod,, svarade Emanuel, ty det är länge sedan de blefvo stoft; men i oljefirg, som ni ser. De taga sin början med en riddare Hugo TAuray, hvilken var konung Ludvig VII följaktig på korståget; gå förbi min tant Debora, hvilken ni ser i Judithskostym, och de gå, utan afbrott på den manliga linien, i rak nedstigande linie, till den sista ättlingen af denna lysande familj, er allraödmjukaste tjenare, Emanuel VA vrayn Det är, på min heder, vördnadsvärdt. oJa, men som jag ej känner mig sjelf vara tillräckligt patriark,, återlog Emanuel, ti det han steg framför baronen, för att visa honom vägen till sitt rum, för att tillrringa mitt Kf i detta fruktansvärda sällskap, så Doppas Ja, herr baron, att ni har tänkt på att rädda mig härifrån.n