Aftonbladet – 14 augusti 1849, sida 3

presentationsreformens tillvägabringande kanl1 ske utan att afpruta så mycket af det rättsenliga och rationella,, som regeringens förslag 1 skulle erfordra, hr Kylberg en gång åter skallh framstå i lederna af de medborgare, som vilja ett c sannt och på allmänt förtroende grundadt omhudsmannaskap för folket. 1 Till bestyrelsen för reformsällskapet i Lid; köping! i Sedan tidningspressen i det väsendtligaste redo-l1 gjort för Orebromötets förhandlingar, har det syntslc mig öfverflödigt afge någon särskild berättelse öfver! hvad jag deraf på stället erfarit, äfvensom att med-l: dela, det jag funnit mig sakna skäl rubba den öf-jr vertygelse, jag i sällskapets sammankomst den 22 sistl. Mars uttalade. Några bevekelsegrunder för såls väl denna min öfvertygelse, som för densammas vidblifvande, torde dock tillåtas mig aut nu få framställa. lt Vore frågan endast om, att utan vidare betänklig-f het uttala sin mening om en mera rättsenlig, ratiolf nel representationsreform, bade jag visserligen ej tve-!c kat att förena min röst med majoritetens i Örebro; n men då frågan om reformens tillvägabringande, särdeles .under tidsförhållanden så beskaffade som de nuvarande, synes mig utgöra en del af ämnet, nära nog lika maktpåliggande som reformen i och för sig; har jag ej tilltrott mig lemna denna del utan det afseende den påkallar och otvifvelaktigt förtjenar. Utgående från den allmänt erkända sanning, att ståndsrepresentationen länge utgjort och utgör den orimligaste inkräktning på svenska folkets rätt; att den qväfvande hindrar hvarje fri utveckling at den medborgerliga anda, hvarförutan inre lycka och trefnad lika litet som yttre aktning står att vinna; — att den tvertom gifvit och fortfarande ger anled-jv ning till olycksbringande parti-åsigter, splittringars och ståndshat, — kommer man ofrivilligt till den: slutsats, att redan ett stort, ett för sakernas bättrelr framtida skick afgörande steg vore vunnet i och medl ståndsförfattningens undanrödjande. I Det nu i grundlagsenlig väg hvilande representa-lt I f 1 h n —-—-— AM —— tionsförslaget erbjucer till en början detta steg, och skulle äfven sannolikt hafva åstadkommit detsamma, derest reformens vänner räckt regeringen handen i att drifva det igenom. Efter de mångåriga fruktlösa bemödanden, som blifvit nedlagde i reformens sak, utan att dess anhängare lyckats tillkämpa den sådan fast terrängl inom laglighetens område, att från den utsigt tilll framgång stått att vänta, erbjudes omsider en sådan,l, hvilken, ehuru omgärdad och kuperad den än målc synas, likväl lemnar praktiskt fotfäste för reform-ls arbetets vidare bedrifvande, nemligen, så vida manlr ej skyr detta arbete, och såvida en tillräckligt lefvandelc anda verkligen finnes för att lifva och underhålla det.lt Jag tillstår att det har varit på denna andas till-s varo jag hoppats, räknat och trott, då jag inom här-t varande reformsällskap sökt förorda det hvilande förslaget, hvilket, efter all deråt egnad granskning, jag!v funnit lemna utrymme för befrämjandet af refor-l!t mens fortgående successiva utveckling. t Till stöd för denna min uppfattning, tager jag mig!r friheten åberopa Tankar om det hvilande förslaget!d till ombildning af Svenska Nationalrepresentationenn,f hvilken uppsats med statistiska bilagor blivititryckir allmängjord: och då dessa sednare befunnits grundala sig uppå de tabeller, hvilka fögderivis blifvit utar-h betade till ledning för representations-kommitteens arbeten, har jag trott dem böra tillerkännas all au-ls tentik tillförlitlighet. s Denna korta, men i flera hänseenden bevisande!s framställning om sannolikheten för det demokratiskalt elementets insteg i nu föreslagna representationssätt,!v har jag väl sett klandrad; men ännu ej på tillfreds-y ställande sätt vederlagd. S Dessutom har grefve Anckarsvärds stastistiska lr framställning öfver resultatet inom Stockholms länlg vid tillämpning af valen till andra kammaren, tillikalg med en mig enskildt meddelad öfversigt, rörandeqc I 1 Ss I c I I ( h samma fråga, tillämpad på Wartofta fögderi i detta län, ytterligere stadgat den tro jag i ämnet hyser; och mot en öfverlägsen opinion vågat uttala. Ar förutsättnirgen om en hos nationen inneboende lefvande vilja för en fullständigare reforms! framgång grundad, så -torde skäl ej heller vara att!c förtvifla om möjligheten för de omedelbara valen att utfalla i den riktning en sådan vilja kräfver, äfvensom att ju icke tvåtredjedelar eller derutöfver inom valnämnderna, ledda af enahanda impuls, må kunna 1 blifva tillräckligt ense om tillsättningen af första kammaren; om att till denna utse män, hvilka ega vilja och förmåga att befordra reformens sak, och säledes omintetgöra den enda sjelfskrifyenhetsskymt,!ö som förslaget innehåller. År den förutsättning, hvarifrån jag utgått, riktig,!q — och jag måste antaga den som sådan, då det af I I I partierna, det konservativa undantaget, städse och lika blifvit vädjadt till nationens omisskännliga vilja i fråga om erbällandet af fullständig reform — så saknar denna viija ej heller utväg att göra sig gälce lande inom hvarje af det hvilande förslagets vali kategorier; och i reformsällskapens fortgående verk-la samhet hade jag föreställt mig ett af medlen att k inom laglighetens och allmänna ordningens gränsor,!s framhålla och befrämja en frisinnad, en med nationens! d vilja öfverensstämmande riksdagsmannakandidatur. Det är under inflytandet af dessa åsigter, som jag!. föredragit att från det hvilande förslagets grund, pallmänna valrätten, utgå med reformarbetet, i, den riktning och till det mått, som rättsbegrepp och tidens stigande kultur fordrat. r Tillgifven reformens sak, skulle jag hafva lititle mig nöja med att steg för steg, men säkert, verka:v för dess framgång: att till en början nå ett bättre, b för att derifrån utan äfventyrliga brytningar kunna d hinna ett ännu bättre, och omsider det bästa. Y Jag skulle, i afvaktan på personlighetens vindicerade statsborgerliga rätt, låtit mig nöja med att, så-r som följd af folkskolans och en stigande upplysningsv inverkan, bevittna personlighetens förädlande, dessjt bemyndigande äfven i intellektuel mening, och attlli således emotse det önskvärda mål, då någon annan census, än redbarhetens och allmänna vettets, hvar-)I ken må kunna försvara sig eller ens ega rum. S Örebromötets majoritet har sett saken från annan synpunkt, och churu detta ej rubbat den öfvertye gelse jag hyllar, känner jag dock tillräcklig aktninglå för denna majoritet och deltagande för dess tendeng ser, att jag af hela mitt hjerta skulle hafva deltagit o 6 r i dess beslut, derest jag trott detsamma ginare och mera praktiskt leda till det sökta målet, derest jaglc kunnat spana någon enda utväg för att, i en alltför sannolik saknad af regeringens medverkan och emot ettle ännu sannolikare ständernas veto, kunna göra detif gällande på fredlig väg. Det har blifvit yrkadt, att reformsällskapen, hvilka l, förlidet år petitionerade reformen i radikalare anda,lk nu, till följe af nödig konseqyvens, måste underkänna J det hvilande förslaget. Hvad reformsällskapen i denna del beträffar, tillhör det dem sjelfva afgöra beroendet aftillförene uttalade önskningar eller yrkanden. Dessa afgåfvos emedlertid under helt skiljaktiga förhållanden med dem, som sedermera både inomd och utom landet inträdt, innan regeringens förslagt: var kändt. och ei utan afsiot att nå detta sednarelg