Aftonbladet – 14 augusti 1849, sida 3

fordrades ej någon vägning af varan, hvilken också, för att under en regnig årstid påskynda omlastningen, uraktläts; i följe hvaraf det blef nödigt, att, för beräkning af kanal-agifterne, åsätta de olika lasterna ett genom medeltalsberåkning summariskt vigtvärde, och som icke gerna kunde beräknas för högt för de första lasterna, såvida det icke skulle blifva fullkomligt missproportionerligt för de sista. Denna transaktion synes vara fullkomligt affärsmessig. Med denna summariska beräkning, hvari oriktighet nu öfverklagats, hade bolagsmännen ingenting att göra, de hade sig den icke en gång bekant. Det var hr Qvensels ensak. Uppsåtligen kunde dock ej heller hr Qvensel haft denna försnillning för afsigt, emedan han för det första derigenom ej kunde hafva någon enskild vinst, och för det andra derföre att försnillningen, sedan everansen i sin helhet blifvit öfverskeppad till Norrköping, icke rimligtvis kunnat undgå att upptäckas, enär det är tydligt, att hvar och en då ägt tillfälle att se skillnaden emellan vigtuppgifterna på det hela ... till Kanalen och till Tullkammaren. Slutligen anmärkes följande: Vid skeppningar, sådana som dessa, borde, efter hvad som nu synes oss, också kanal-afgifterna be räknas, icke efter hvarje serskild kanal-last, utan sedan hela skeppningen afslutats, och tullkammaren, jemte fraktägarne, blefvo i tillfälle att på en gång afgifva erforderliga, bvarandra kontrollerande uppgifter. En sådan förändring skulle underlätta transitorakten och undanrödja mycket besvär och omak. Säkert är, att den motgång, som nu drabbat Norrköpings bomullsspinneri-bolag, då icke inträffat. — Uti Westmanlands Läns Tidning) läses följande: Uti Arftonposten för den 31 sistl. Juli förekommer följande lilla nätta strof: En Westmanländning har till Red. insändt en artikel om Westerås Reformsällskap, hvilken karakteriserar den samlingen så illa, att vi icke ens anse oss böra lemna piats för artikeln. Vi nämna endast, att der, bland annat, i anedning af ÅA. B:s försäkran, att det varit hvem som helst obetaget att uti-reformsällskapen vinna inträde , uppgifves, att detta åtminstone icke var förhålandet i Westerås Reformsällskap, der inträde förvägrades åt en hvar, som tänkte olika med de styrande mästarne. Vi gratulera verkligen A. P. att af den insända artikeln hafva fått ettså slående bevis emot Aftonbladets påstående, att det varit hvem som helst obetaget att uti reformsällskapen vinna inträde. Det är ju helt naturligt att, sedan man lyckats till sådan fullkomlig evidens bevisa att detta åtminstone i W:s Reformsällskap icke varit förhållandet, hela A. P:s uppgift reduceras till en af dessa vanliga lögner, som de s. k. röda uppdiktat, för att gifva helgd åt sina villomeningar. Måhända skulle det dock vida mera hafva blottat intrigerna inom reformsällskaperna, om icke A. P. af konsiderationer för Westeräs reformsällskap funnit sig förhindrad, utt intaga artikeln af Westmanländningen i sin helret. Det skulle ju hafva varit särdeles glädjande ör Tidens, Posttidningens och Aftonpostens anhänvare att se det illa beryktade Westerås-reformsällkapet demaskeradt, och alla dess stämplingar lagda öppen dager. Huru mången anhängare skulle icse derigenom vunnits för dessa tidningars gemenamma bästa! Vårt råd till vår värda kollega är såunda, att ÅA. P. utan allt betänkande låter artikeln å en plats inom dess spalter, ty utom den vinst leraf, som vi redan antydt, torde ock Hr Dalmans sända ärlighet ytterligare vindiceras. Detta ärså nycket angelägnare, som en hvar, hvilken bevistat härvarande reformsällskaps sammankomster, torde ramkomma med det oblyga påståendet att A. P. lifvit beträdd med en lögn, som ej kunnat af nåson vid sammankomsterna närvarande Westmanländning uppdiktas, enär det härstädes är allmänt kändt, utt man icke vägrat någon enda, vare sig motstånlare eller vän af reformen, inträde vid förhandlinsarna, så framt man annars uppfyllt de af sällskavet stadgade vilkoren: erläggande af 8 sk. bko och vamnets anteckning å den för sådant ändamål vid ngången befintliga listan. Att en eller två persorer, som höra till de Stock-konservativa och såsom ådane blygas för att med sina namn tillhöra ett ällskap med så pass liberalt syfte, som det i Weterås, från ett sammanträde, dit de af pur nyfikenret blifvit drifna, vid underrättelsen om vilkoren lägsnade sig under utrop: Gud bevare oss!, lärer väl icke inför någon förnuftig gälla såsom ett skäl ör hvad A. P. velat bevisa. Detta må nu vara sagdt till dess A. P. intagit den åberopade artikeln. Vi skola då icke lemna den obesvarad.