Aftonbladet – 13 augusti 1849, sida 1

KAPTEN PAUL AF ALEXANDRE DUMAS. ) Xx. Marguerite kom enligt sin vana att medför: några lifsförnödenheter åt gubben, och det var ej utan förvåning som hon i första rummet, der hon sedan tio år ej såg någon annan än Achard, fann en ung, vacker man, hvilken med en mild blick och ett välvilligt leende betraktade henne. Hon gjorde ett tecken åt betjenten att nedsätta kargen i ett hörn af rummet; ban lydde och giek sedan att invänta sin rhatmoder utanför dörren. arguerite gick fram till Paul och sade: Förlåt, min herre; men jag trodde mig här finna min gamla vän, Louis Achard... och jag kom å min mors vägnar... Paul visade på det inre rummet med antydan att der vore den, hon sökte, ty han kunde ej svara honom, af fruktan att hans röst skulle förråda hans rörelse. Den unga flickan svarade med en märklig böjning på hufvudet och gick in. Paul följde henne med ögonen, och handen på hjertåt. Denna obefläckade själ, dit aldrig kken hade funnit insteg, upplät sig nu i sih heliga renhet för familjekärlekens ljufva intryck. Ensam j verlden, som han alltid hade varit och utan andra vänner än Oceanens sträfva barn, hade han vändt allt hvad i hans hjerta fanns ljuft och ömt, till Gud, och fastän hans religion i en sträng moralists ögon kanske ej bade förefallit fullkomligt renlärig, så var det icke dessmindre sannt att den poesi, som i alla hans ord öfverflödade ej var annat än en oupphörlig bön. Det var således ej förvånande, att de första känslointrycken, fastän helt broderliga, voro lika så orediga och förvirrade som de, hvilka kärleken åstadkomma. Ol, muifffade han, då den unga flickan lade försvunnit, arme ensling som jag är! Huru R——ALL ) 88 ÅA. B. MM 172, 477, 179, 180, 182, 483 och M0ö.