Aftonbladet – 13 augusti 1849, sida 1

mig, än att evigt älska honom, och det skal jag göra.n O, ni är en engel! utbrast Paul. Säg mig, återtog Marguerite, i det hon sin ordning fattade den unge mannens hände och med en bedjande blick betraktade honom Hvad ? Ni har då sett honom ? Jag är hans vän, hans bror !p . 0, tala om honom då! utbrast hon, i det hon helt och hållet öfverlemnade sig åt sin kärlek och glömde att hon för första gången såg den min, till hvilken hon ställde dessa frågor. Hvad gör han, hvad hoppas han, den olycklige ? Han älskar er, han hoppas återse er., Då, då, stammade Marguerite, i det hon aflägsnade sig från Paul, då har han sagt er? Allt. : O! utropade hon och sänkte pannan Yhvilken en liflig rodnad betäckte, hvftken lik det hastiga återskenet af en låga intog hennes ansigtes vanliga blekhet. Paul närmade sig henne och tryckte henne mot sitt hjerta. Ni är ett skönt barnv, sade han till henne. Ni föraktar mig då ej, min herre?, stammade Marguerite, i det hon höjde sin blick, Marguerite!, sade Paul, om jag hade en Syster, skulle jag bedja Gud, att hon liknade er la O, iti skull8 då hafva en mycket olycklig syster!, svarade den unga flickan, i det hon stödde sig mot hans arm och brast ut i gråt. Kanhända ! svarade Paul småleende. Ni vet ej då?... Hvad ?) Att herr de Lectoure amländer i Morgon ?, Jag vet det. Och att man i morgon skrifver under konraktet ? Jag vet det.n Nåväl! Hvad vill ti att jag skall höppas il lenna förlägenhet? Till hvem vill ni att jag. kall vända mig? Hos hvem skall jag bön