Aftonbladet – 13 augusti 1849, sida 1

skall jag göra, för att ej, då du kommer ut taga dig i mina armar och trycka dig till miti bröst, och säga dig: Marguerite, min syster ingen qvinna har någonsin älskat mig; älsks mig du med en systers kärlek! — O, min mor. min mor! Då du beröfvade mig dina smekIningar, beröfvade du mig också denna engels. Måtte Gud i himmelen återgifva dig i ett annat lif den lycka, du har afhållit från dig... och från andra. Farväll! sade Marguerite till gubben, i det hon stängde dörren; farväl... jag ville se er just i afton, ty jag vet ej, när jag härnäst får återse er. Och hon gick till dörren, tankfull och med lutadt hufvud, utan att se Paul, utan att ens komma ihåg, att der hade varit en ung man då kon kom in. Den unge sjömannen följde henne med blicken, sträckte ut sina armar liksom för att hejda henne. Slutligen, då han såg Henne lägga handen på låset, utropade han: Marguerite! Den unga flickan vände sig förvånad om; men som hon ej förstod något af denna besynnerliga förtrolighet hos en man, som var benne fullkomligt obekänt, öppnade hon dörren för att gå ut. Marguerite, upprepade Paul och gick emot sin syster. Marguerite, hör ni ej att jag ropar er?n Det är sannt att Marguerite är mitt namn, min herre,, svarade med värdighet deh unga flickan, smen jag kunde aldrig vänta mig få höra detta namn ensamt uttalas af en pexson, som jag ej har äran känna. Men jag känner er, jag!, utropade Paul, i det han närmade sig henne, stäbgde dörren! och återförde henne in i rummet. Jag vet att ni är olycklig, att nt ej har en själ, för): hvilken ni kan utgjuta er smärta, ej en arm, af hvilken ni kan begära ett stöd., Ni glömmer den, som är deruppe, svarade: Marguerite, i det hon höjde sitt hufvud ochl: sin hand mot himlen. Nej, nej, M rguerite, jag stämmer onom tj ej, ty jag är såm af honöm för att er