Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 3

Magnet har väl i 6 år varit t. f. första landtmätare i Calmar-län, men — utan att omtala sättet, hvarå han erhöll detta förordnande, och hvilket är väl kändt i orten — trodde väl ingen att detta skulle kunna uppväga hvarken Lundgrens eller von Konows meriter, ännu mindre Tunells. Vederbörande voro dock af annan tanka. Kapten Moagnet, den yngste landtmätaren af de föreslagna. och klagande och som hade uträttat minst, erhöll tjensten. — — (Insändt.) I J4 482 af Aftonbladet har en insändare —d— framställt en from önskan i afseende på Nyköpings hospital, med anledning hvaraf jag, då hr generaldirektören Ekströmer, på hvars tillgörande insändaren synnerligen synes räkna, för närvarande är stadd på en inspektionsresa, anser mig närmast befogad att meddela några ord till upplysning, alldenstund jag af Kongl. Maj:t varit använd i tvenne särskilda kommitteer för hospitalsangelägenheternas reglerande, och jag således tillräckligen känner ställningar och förhållanden. Hvad Nyköpings hospital beträffar, får jag derföre upplysa, att det redan år 1838 af generaldirektören såsom odugligt utdömdes; hvarom kan ses generaldirektörens till Kongl. Maj:t lemnade, på trycket utgifpa Underd. Berrättelser om Länslasaretterna, Kurhusen och Hospitalerna i Riket, den. första 1840, p. 86 och 400; den sednare 4847, p. 70, der det heter: Då detta hospital på ofta upprepade skäl icke lärer böra bibehållas, utan indragas, vore det orätt etc. På samma sätt utdömdes Danviks dårhus af en särskild kommitt, hvari jag hade ärån vara ledamot, redan år 1838, på hvilket utdömande ock följde en kongl. resolution den 6 Maj 1843, men Danviks dårhus är ändock år 1849 hvad det var före år 1838. Liksom i dessa fall, så skall man städse finna, hvarbelst man behagar efterfråga, att der fråga uppstått om hospitalsväsendets eller det ena eller andra hospitalets upphjelpande, det alltid varit läkarne, hvilka i första band påyrkat reformer och nödiga förbättringar. Om ock i hvad mån desses fromma önskningar eller billiga fordringar af vederbörande styrelser kunnat realiseras, lemnar jag. derhän; obestridligt är att dessa styrelser någon gång framburit för kongl. maj:t och rikets ständer anmälan om bristerna och behofven, men att de bordt göra det oftare och med mera eftertryck; ty hittills hafva statsmagterna visat sig mera frikostiga mot de brottslige än mot de sinnessjuke. C. U. Sonden.