Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 3

UCINAllftlL, UYTGLIRTIDUVIU padlllllaAv II UHDalUldiu HIT Ch tillförene anlitas, och det så mycket snarare, somö Föreningen icke utdelar större qvantiteter af sammalr fröslag. Ofvananförde beröm åt Föreningens verk-t samhet söker hr L. dock straxt derpå att förminskals genom följande anklagelse: n Långt ifrån att med sina betydliga inkomsterd förse sina medlemmar, icke med hvad de behöfva,ls utan med noviteter, långt ifrån att söka införa alltg nytt och värderikt, utdelar den årligen detsamma:;y litet frö, som den sjelf skördar, plantor af sitt öf-If verflöd, högst sällan något nytt, som icke förut hose oss varit bekant, och skickar till landsorterna efter!s behag af råd och ämne. Svåra beskyllningar, omll1 de ej voro ogrundade. Vi lemna ett kort svar. I Huru talrika ledamöterna af svenska Trädgårdsföre-o ningen skulle blifva, om de derifrån erhölle allt annat!n utom just det de behöfva, lemna vi derhän. Dessutom k förhåller det sig ofta nog så med det nya, (och hvem ig mäktar införa allt nytt?), att det icke alltid är för!S mången synnerligen värderikt,, och Trädgårdsföre-h ningen, hvars medel alldeles icke äro så kolossala, som hr L. tyckes föreställa sig — torde göra klokare uti att lemna något af det myckna experimenterandet ännu så länge åt andra och bättre lottade, samt att i stilla och lugn verksamhet glädja sig åt att se, huru genom dess bidrag trädgårdskonsten säkert, om ock med mindre svindlande snabbhet, hos oss fotar sig på reel grund och framgår till städse större utbildning, än att, genom okloka beråkningar, spränga sig sjelf och afskära all möjlighet att vara gagnelig. — Att den årligen utdelar detsamma, är fullkomligen ogrundadt. Det gifves, såsom hr L. nogsamt känner, vissa växtgrupper, hvilka under längre tid bibehålla sig i den allmänna smaken, såsom Rosor, Pelargonier, Dahlier, Camellier, Cacteer, Fuchsier, Calceolarier m. fl. Att dessa vid flera tillfällen distribuerats och ännu med nöje emottagas, bör ej förefalla underligt; men att jemte dessa. år efter annat, flerfaldiga noviteter — bepröfvade och hos Föreningen odlade — blifvit i landet spridda, och med dem ett större intresse för blomsterskötseln, så inom som utom hus, och en mera renad smak för det i vextform och färgglans sköna och utmärkta, torde icke med skäl kunna förnekas. De smakfullare växtgrupperna på de med ledighet och behag lagda rabatterna vittna härom. Och salongerna, fordom ganska ofta tomma på all blomsterprydnad, fyllas nu af praktfulla och välluktande växter. Man kaste en blick i den torftiga hyddars fönster; der stodo för ej så länge sedan blott en risig Myrten, en småblommig s. k. Geranium, eller en fet Balsamin; nu vårdas äfven der ömmare elier mer konstiga rosor, ja, de fylla ej sällan den lilla trädgårdstäppan och utvisa ökad kärlek till en föräd!ad blomsterverld, tilltagande sinne för det sköna och för ordning. Om ej allas förhoppningar på vårt lands till fullkomlighet uppbragta hortikultur under denna korta tid till fullo slagit in, gifves det dock många, som, med tacksam glädje för det redan vunna, emotse en hastigare fortgående utveckling. Få lära väl ock kunna neka, att dessa redan gjorda framsteg varit i något hänseende en frukt af Trädgårdsföreningens tillvaro och verksamhet, antingen mera omedelbart genom utdelningar, exempel och skrifter, eller medelbart, genom det intresse och den lyftning, den genom verksamma och för blomsterodlingen varmt nitiska ledamöter spridt i äfven långt aflägsna provinser. Vi tillåta oss anföra ett enda exempel bland många, nemligen huru hr Pla gemann i Umeå-trakten bidragit att göra smaken för blomsterodlingen mera allmän; man läse derom hans till Föreningen ställda korrespondens-artiklar, hvaraf den sednaste är införd i årsskriften för 1849, pag. 31—35. Vi upptaga ännu ett annat af hr L:s anföranden, nemligen att Föreningen till utdelning lemnar frön, som den sjelf skördar, plantor af sitt öfverflöd.n Vi lyckönska Trädgårdsföreningen till denna välgrundade komplimang; ty något omtänksammare och den nyttiga saken verksammare befordrande kan väl icke gifvas, än att Föreningen, innan den till sina ledamöter utsänder bidrag till det för bushållet användbara eller af det till jordens försköning mestij. tjenliga, sjelf odlar och pröfvar, och först efter sålunda vunnen erfarenhet af föremålens duglighet och le godhet, utlemnar frön eller plantor, sådde och upp-1: dragne under vårt klimat, och således tillförlitligare än flertalet af det man vanligen utifrån införskrif-f ver. — Hvad återigen Trädgårdsföreningens öfyer-1 flöd angår, torde hvarje afundsam eller af för stor 4 tanke om Föreningens outtömliga tillgångar och omätliga inkomster intagen göra ett besök i Föreningensl, odlingar och märka det nära nog öde tillstånd, hvari de befinna sig efter de heta dagarne då det varit utdelning.— Vidare, då man genom den i årsskriften, p. 17—48 införda berättelse om utdelning år 4849), finner 550 påsar med frön, innehållande circa 19,256 kapsler, 9 B frön af körfvel-rofvor, 9,000 plantor af köksoch blomsterväxter, 17,500 trädgårds-smultron-plantor, 642 Dahlia-rötter, 5,222 krukväxter, 2,100 fruktträd, 659 bärbuskar, 240 blomsterbuskar och 3335, perenna örter,, blifvit utdelade, så inses lätteligen hvad betydelse hr L:s yttrande om plitet frö 0. S. V. äger. — Huruvida Trädgårdsföreningen kan vara den rikaste af alla föreningar, som hr Lilja säger, är lätt att inse, då j man tager i betraktande att statsanslaget endast användes till sitt ändamål, skolan för bildandet af trädgårdsmästare, hvartill det ej fullt räcker, samt att de öfriga inkomsterna nästan endast utgöras afledamöternes årsafgifter, 3 rdr bko af hvarje, för hvilka återlemnas frö eller växtutdelning och årsskrift. Med återstoden skall trädgård och växthus underhållas, frön och växter anskaffas, trädgårdsmästare m. fl. aflönas, c. Cc. s En ytterligare anklagelse är riktad mot Föreningen, då hr L. påstår den till landsorten blott sända efter behag af råd och ämne. Tydligt måste det vara, att då Fören. ej på annat sätt, än genom i landsorten på vissa ställen utsedda ombud, kan underhålla kommunikationen med sina aflägset boende ledamöter, en och annan svårighet dervid kan uppkomma; men orättvist är det, lindrigast sagdt, att derför anklaga styrelsen, som alltid i början på hvarje år meddelar offentligt program öfver den blifvande utdelningen, samt öfverlåter till hvarje ledamot bestämmandet af det för honom mest begärliga. Att icke alla sig deraf begagna, utan att det gifveslc ett ej obetydligt antal, äfven i Stockholm, hvilka lifvade af varmt intresse för hortikulturens fram-!j gång, lemna sina afgifter mera för att öka Föreningens materielle medel till det afsedda ända-; målets upphinnande, än för den genom stadgarne dem med rätta tillkommande andel i årets utdelning; detta är en så glädjande företeelse på ädla afsigter och vacker fosterlandskärlek, att denna mecenat-dygd ej bör, ej kan genom någon annan förklaring nedsättas. Ju ifrigare och ju strängare man är att utkräfva full valuta för sin årsafgift, destoc mera stäcker man vingarne på det kraftiga nitet att gagna i större skala. Härmed vare ingalundal!e sagdt, att det ligger något orätt i att taga hvad nå-1 gon med rätta tillkommer, eller att Trädgårdsfören.!, borde på något sätt undrandraga sig sin pligts upp( j Dom M mm oc Mn — HH Fr AA 2 VA AQ OO UA FM hr DN TO AP ÅA OO mA NM OC —-—0R — mm 5 — (MN Am mm mV ar AA Aa a As I IR as fyllande. Men det vore i sanning att önska, att det i vårt fådernesland måtte gifvas rätt många, som utan egen vinst ville göra några uppoffringar för en !; Igod sak. (Götheborgs samhälle har i detta afseende MM Ian da AARh cftart fö IE Tr a an OA