Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 1

Han är då död? frågade Paul. Han är död., Du skall säga mig på hvad sätt. Jag skall säga er allt! Om ett ögonblick, tillade Paul, i det har famlade efter en stol, för att sätta sig. Nu har jag styrka att höra dig. Låt mig hemtö mig litet. Han stödde sin armbåge mot fönsterposten, lutade sitt hufvud mot handen och blickade ånyo åt hafvet. En herrlig sak ändå en natt på oceanen, då den är belyst af månen som i detta ögonblick! fortfor han, med den ljufva och svårmodiga tonvigt, som val honom egen. Det är lugnt som Gud; det ä! stort som evigheten. Jag tror ej att en man, som ofta har varit vittne till detta skådespel fruktar att dö. Min far 2og med mod icke sannt! .O! derpå kan ni vara viss! svarade Achard med stolthet, Det skulle så varav, fortfor Paul. Jag påminner mig min far, fastän jag blott var fyra år, då jag såg honom för sista gången. Han var en vacker ung man, som nin, sade Achard i det han med sorgbundenhet betraktade Paul; och just vid edra år. ,Hvad var hans namn ? Grefve MorKix.p Således är jag också af en gammal och adlig familj! Jag också har mina vapen och mitt sköldemarke, liksom alla dessa unga oförskämda herrar, hvilka frågade mig om mitt adelsdiplom, då jag visade dem mina blössyrer! Vänta, unge man, vänta! Låt dig ej genast få gripas af högfärd; ty jag har ännu 6j sagt dig din mors namn, och du känner ej din födelses förskräckliga hemlighet! Må vara! Jag skall ieke dessmindre med vördnad och andakt höra min mors namn. Hvem var min mör?