på sin dödsbädd, sade jag, har hon anförtrott bonom till sin vän, markisinnan MAuray, i hvilken han skall finna en annan mor., Jag förstår er, min fru, sade Achard småleende. Det är ej första gången ni visar mig den väg, på hvilken ni vill vilseföra mig, utom det, att ni i dag talar mera öppet; och om ni vågade, icke sannt, eller om ni kände mig mindre, skulle ni erbjuda mig någon belöning, för att förmå mig att bandla mot dens önskan, som hvilar så nära 0ss? Markisinnan ville afbryta honoin. Hör på, min fru, återtog gubben, och måtte det jag har alt säga er lägga sig heligt och oåterkalleligt på ert minne. Likså trogen jeg har varit mitt löfte till grefvinnan TAuray, likså trogen skall jag blifva det, jag gjort grefve Morlaix. Den dag, då-hans son, då er son kommer att återfordra sin hemlighet, skall jag yppa honom den, min fru. Hvad de Papper beträffar, som bestyrka den, så vet ni att de ej få kamma i hans händer förr än efter markis dAurays död. Hemligheten är här bevarad, gubben pekade yk sitt hjerta. Ingen mensklig makt har kunnat tvinga den att derifrån utgå förrän tiden var inne; ingen mensklig rämkt kan hindra den att derifrån utgå då tiden är inne. Papperen äro der, i detta skåp, hvars nyekel aldrig lemnar mig, och blott en stöld eller et reord kan beröfva nig den.n Menpn, sade markisinnan, ni kan dö före nin man, gamle man; ty, om han är sjukare in ni, så är ni äldre än han, och hyad blifver lå af dessa papper ? Å Den prest, som kommer att bistå mig i mina sista stunder, skall bevara dem under ysthetslöfte. Och sålunda skall min fruktan och mina narter förlängas ända till min dödp,sade marisinnan i det hon steg upp. Det finnes på orden en man, kanhända blott en enda, orubbig som en klippa, oeh denne man har Gud tällt i min väg, ej endast till närande af mina allivetsqval, men äfven till em hämnd! ... Du ar män hemlighet i dima händer, gamle man,