Aftonbladet – 10 augusti 1849, sida 1

Ja, i sanning! och hemligheten har lyckligen blifvit väl bevarad,, sade markisinnan i det hon lade sin hand på Achards arm; men det är också för mig ett skäl mer, att ej på en enda dag förlora frukten af tjugu år, för mig ännu dystrare, ensligare, förskräckligare, än för erl Ja, jag förstår: ni har mer än en gång darrat vid tanken, att i verlden det skulle finnas en man, som en dag skulle komma och fordra af mig denna hemlighet, och att för denna man, jag ej hade rätt att förtiga något. Ahl! ni ryser vid bldtta tanken derpå, icke sannt? Lugna er. Denna man har redan som barn flyktat undan från det lärohus i Bkottland, der vi låto uppfostra honom, och på tio år har man ej hört talas om honom, Stackars barn! dömdt till ringhet, har det gått sitt öde till mötes; det är förloradt i vida verlden utan att någon vet hvär det finnes: förloradt utan namn bland dessa millioner menniskor, som födas, lida och dö på jordens yta! Han har kanhända förlorat sin fars bref, han har kanhända förlorat det tecken, med hvars tillhjelp jag skulle känna igen honom; eller ännu bättre, kanske han ej lefver!? Ni är grym, Achard, att sålunda tala till en mor! Ni vet ej hvad ett qvinnohjerta 1nnesluter för besynnerliga hemligheter och orimliga motsägelser! Ty, hvarföre skulle jag ej kunna vara lugn, fastän mitt barn lefver? Låt se, min gamla vän, denna hemlighet, som han ej känner, är dess uppdagande så nödvändigt för hans existens, att efter tjugulem år man måste yppa den? Tro mig, Achard, det är bättre att han defom är okunnig, som han hittills Har varit. Hittills har han varit lycklig, derom är. jag öfvertygad. Gamle man, ingif honom ej tanka hvilka kunna föra honom till en ond gerning! Nej, säg honom i stället för det du. har att såga honom, säg honormh, att hans mor Har gått att återförenas med hans far i himlen, och Gud gifve att så vore! men dtt på sin dödsbädd (ty jag vill se honom, hvad ih du må säga; jag vill, vore det blott en! ;nda gång trycka honom til mitt hjerta) avt