Aftonbladet – 9 augusti 1849, sida 2

— I Hudiksvalls Veckoblad läses följande ganska tänkvärda reflexioner, under rubrik: Ånnu ett sält att betrakta Örebromötet. Aftonposten svettas och pustar jemmerligen un: der dagens tunga och heta, tillverkar den ena gången efter den andra digra artiklar för att bevisa, hurusom Örebromötet varit beramadt afradikalerna. Tror Aftonposten sjelf på detta sladder? Inbilla dig ej sådant, käre läsare! Vår värda kollega tror tvertom icke på ett enda ord af alltsammans, men han vill att andra tro skola Han kan icke förneka, att tillträdet till Örebromötet har varit fritt för alla opinioner, men hvar och en har insettn, att inga andra skulle komma än de der så kallade radikalerna, dem Aftonposten nog en vacker dag döper till den röda republikens anhängare,, bestående af idel cominunister, tjufvar, våldsverkare, rånare 0. s. Vv. En god början är redan gjord att få Jakobinermössor åt den delen af pressen, som ej vill besluta sig att gå vederbörandes ärender. Reformsällskapernas aftagande freqvens var — menar Aftonposten — det bästa beviset på ett aftagande intresse för de opinioner, som inom sällskaperna gjorde sig gällande. Kan möjligen icke en annan förklaringsgrund finnas? — Vi inbjuda Aftonposten att ett ögonblick med oss betrakta franska nationalförsamlingen i dess närvarande skick. Fransta tidningar underrätta oss, huru venstra sidan litet emellan absenterar sig från omröst garne. Det är visst icke vår mening att jemfö Aftonpostens literala med nämnda fraktion af franska nationalombuden. De båda arterna af liberala hafva — lyckligtvis för vårt Sverige — ingenting gemensamt. Vi vilja blott göra en fråga: månne icke bådas skäl att absentera sig är precist ett och detsamma? Vi tro verkeligen, att förhållandet är sådant, och Aftonposten har tjenat oss med att anföra det skälet: de se sig ingenting kunna uträtta. I Franska nationalförsamlingen har ministeren öppet uttalat orsaken till denna de rödas celebra reträtt. De representera minoriteten af landets opinion. Samma förhållande äger verkligen rum med Aftonpostens liberala, som netto hade två representanter på Örebromötet. Nog hade det varit en oförsvarlig blunder att ej i tid betänka hvad komma skulle och hvad med rätta efteråt sägas kunde om det mötet. Till en sådan blunder hafva dock Aftonposten och konfratres visst icke gjort sig skyldige. De bafva varit fina nog att göra ingenting och vända sig nu detta till godo för att kachera det tappade spelet, som aldrig kunde vinnas. Besatt oklokt är det deremot att i samma tidningsblad, der ett sådant försök blifvit gjordt, låta oss ur The Examiner veta, att sjelfstyrelsen är det oundgängliga vilnkoret för allt framåtskridande och äkta civilisalion.. Häruti äro vi ense med Aftonposten, son förmodligen gillat denna åsigt, efter hon ej blifvi försedd med någon anmärkning. Folkets vilja må ste således kunna göra sig gällande genom dess om bud, utan kapson af hbyråkratie och plutokra ie Huru dessa begge matadorer hushålla med staten