Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 3

kd BLANDADE ÄMNEN: RÅD TILL EMIGRANTER. För två år sedan bildade sig i New-Orleans ett s. k. Tyskt sällskap, för att med råd och skydd bistå invandrande landsmän. Man utnämner för den skull agenter, hvilka, så snart ett skepp med tyska emigranter anländt, infinna sig ombord för att biträda de nykomna och befria dem från de s. k. tolkarne el!er mäklarne, hvilka på allt sätt söka preja den oerfarne. Det händer till och med icke sällan, att dessa personer fara fartyget till mötes ända till flvdens mynning (100 ergelska mil från staden), stiga der ombord och innästla sig hos passagerarne, innan agenterna hunnit ankomma. Ur detta sällskaps andra årsberättelse meddelas följande rader, hvilka äfven af andra länders emigranter förtjena behjertas, så vida de taga vägen öfver New-Orleans: 4) De måste så inrätta sin afresa från Europa, att de inträffa i New-Orleans hvarken efter slutet af Juli eller före början af November, emedan de derigenom kunde löpa fara att angripas af gula febern. 2) De böra aldrig komma alldeles blottade på penningar, utan åtminstone kurna bestrida kostnaderna för deras första uppehälle här och i det inre aflandet. Ty då emigranternas antal städse tilltar, blir det med hvarje år svårare att finna arbete i städerna. 3) De böra iakuaga största försigtighet mot de tolkar, som erbjuda sin tjenst, och de som erna nedsätta sig i det inre af landet, böra genast begifva sig dit. 4) De skola icke belasta sig med onyttiga mobilier och åkerbruksredskaper, emedan dessa med transportkostnader blifva mycket dyrare än de som kär försäljas, utom det att de sednare äro vida bättre och mera passande för härvarande förhållanden. 3) De som ämna nedsätta sig i städerna och som icke äga penningetillgångar, böra icke envisas att endast mottaga arbete i det bandtverk eiler yrke, som de lärt, utan hellre mottaga första anbudet, till dess de förvärfvat tillräcklig språkoch lokalkännedom, för att sörja för sig sjelfva. 6) Emigranterna böra aldrig i Europa afsluta kontrakter öfver passagen till det inre af Amerika, emedan erfarenheten visat, att de alltid på ort och ställe kunna erhålla billigare vilkor. Icke heller skola de inlåta sig på inköp af länderier eller dylika kontrakter, så länge de icke hafva tillfålle att personligen underrätta sig om egendomens godhet, läge och lämplighet. 7) Vilja de uppsöka slägtingar och bekanta, måste de före sin afresa göra sig noga underkunniga om deras vistelseort och den väg som bör tagas, emedan de annars lätt skulle stöta på svårigheter i ett land, hvarest ofta de närmaste grannarne bo 40—42 mil från hvarandra. 8) De böra undvika, att göra öfverfarten på fartyg som utlöpa från engelska hamnar, emedan ofta skeppsfebern (typhus) visat sig på dem. 9) Slutligen varnas mot all lättsinnig emigrering, emedan invandrare i sådant fall ofta utsättas för det största elände, bittert ångra det steg de tsgit och söka tigga sig till medel att återvända, ehuru sådant ofta misslyckats; Lika mycket varnas emigranterna, att icke låta dåra sig af falska begrepp om friheten. Här, såsom öfverallt annorstädes, är man underkastad lagarne. Förlidet år hafva icke mindre än 49,448 tyskar öfverfarit till Amerika på 163 skepp, bland hvilka 47 afgått från Havre och 35 från Bremen. Nära hälften af passagerarne har begifvit sig till S:t Louis och en fjerdedel till Ohio. Medelpriset för passagen från New-Orleans till S:t Louis är 2 !, dollars oc till Cincinnati vid Ohio 2 :, å 3 dollars. (P. T.) — EN NY PRETENDENT TILL KONUNGADÖMET I FRANKRIKE. En man, klädd i italiensk generalsuniform, med bröstet betäckt af alla slags ordnar och kraschaner samt med ett blått skärp kring lifvet, beströdt med stora silfverållon, infann sig morgonen den 24 sistl. Juli vid 59:e linieregementets kasern i Paris. Skildtvakten gjorde militärisk honnör, och vakthafvande officeren, i tanka att det vore någon utländsk general, som kom att besöka kasernen, gick honom till mötes. Men ban blef mycket förvånad, när ifrågavarande person anmodade honom att låta vakten träda i gevär, emedan han ville mönstra densamma. Officern svarade, att som han icke fått vederbörlig befallning derom, kunde han ej efterkomma nämnde begäran; han märkte tillika, att den främmandes hela militärdrägt vittnade om en nog besynnerlig utstyrsel; han gjorde honom således några frågor, för att utröna med hvem han bade att göra. Ni torde icke tveka att lyda tillsägelsen då ni lär känna mig, sade fremlingen, i det han antog en stolt oc. majestätisk hållning; jag är Napoleons son! För öfrigt,, fortfor han i en enklare on, vet jag detta blott sedan fem dagar: en engel har visat sig och gjort mig denna uppenbarelse. Han hade ett budskap från min far, som befallte mig göra mina rättigheter gällande, och derföre är jag hitkommen. Denna omständighet skall ej blifva menlig för er befordran. Med en bugning aflägsnade sig officern, yttrande att han skulle gifva nödig befallning härom. Det var dock helt enkelt för att inberätta förloppet. och skicka den stackars fånen till prefektens hötel. Emellertid qvarblef fremlingen På borggården, omgifven af soldater, som beskådade honom uppmärksamt, och som alla efter ett ögonblick utropade med snhällig röst: Hå, det är ju Poisotti! Den förnente generalen log och sade: Ja, mina vänner, ag är Poisotti, men detta hindrar mig icke att tillika vara den store Napoleons sonp. Nu hade denne Poisotti tilförene bolt simpelt vait smedsgesäll, derefter musikant vid 59:e linieregenentet, och det var verkligen han, som af sina gamla camrater återfanns under en generals uniform. I detsamma återkom vakthafvande officern till äen rma fånen och sade, ätt man, för att visa honom len heder som tillkom hans rang, mäste gifva hotom en eskort. Poisotti anade icke det minsta, och ät föra sig till polisprefekturen. Då han framträdde ör kommissarien, som fått uppdrag att förhöra hoom, hindrades han icke af sitt vanvett att begripa let han var häktad, och han förklarade med godtrogen uppsyn, att detta vore stor skada, ty han nade för afsigt att gifta sig med hertiginnan af Oreans. Denha förening, tillade han, skulle försonat sulla de partier, af hvilka Frankrike är söndradt.Poisotti är Piemontesare. Fastän utländning, talar ch skrifver han temligen rent franska språket. Tean den 23 Juli hade han infunnit sig i sin galav IR RES 0 JE SS 2 va