Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 2

Huru så? sade Emanuel, i det han steg upp, förskräckt öfver vigten af dessa ord, hvilka han var långt ifrån att vänta sig få höra. Jag skall gifva de hundratusen francs åt barnet, sade Paul med det lugn, som ett fattadt beslut ingifver, och jag skall äfven gifva er syster en man. Men hvem är ni då, min herre? utbrast Emanuel, i det han gjorde ett steg emot honom, hvem är ni då, för att kunna sålunda råda öfver en ung flicka, som är min syster, och som aldrig har sett er och ännu mindre känner er ?n ,Hyem jag är?, svarade Paul, småleende. På min ära är jag icke lika okunnig som ni i det afseendet; ty min födelse är en hemlighet, som ej skall upplysas för mig förr än jag fyller tjugufem år. Och när skall detta ske? I afton, min herre, så att ifrån i morgon är jag till er tjenst för att lemna er de upplysningar ni önskar. Vid dessa ord bugade Paul sig. ,Jag låter er gå ut härifrån, min herre, sade Emanuel; men ni står, med förbehåll att få återse er. Jag skuille just göra er samma förbebåll, min herre,, svarade Paul, och jag tackar er för det ni bor förekommit mig. . Vid dessa ord bockade han sis ännu en gang för Emanuel, och gick ut ur rummet. Å Vid slottets port återfann Paul sin betjent och sin häst ech återtog vägen till Port-Louis. Då han ej längre kunde ses från slottet, steg han af hästen och begaf sig till fots till en på hafsstranden belägen fiskarkoja. Utanför dörren till denna koja satt på en bänk, klädd i matroskläder, en ung man, så fördjupad i sina tankar, att han ej hörde Paul komma. Kapten Paul lade sakta sin hand på hans axel den unge mannen spratt till, betraktade ra