Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 1

undergick en märklig förändring, och med en nervös fasthet nalkades hon den fåtölj, hvari han satt, och då hon såg att hennes bror bibehöll det uttryck af otålighet, som han antagit då han blifvit afbruten i sitt samtal, stannade hon, och dessa båda barn af samma mor, åt hvilka samhället ej ännu hade gifvit lika rättigheter, betraktade hvarandra, den ene med ärelystnadens, den andra med fruktans blickar. Likvisst fattade Marguerite så småningom åter mod. vÄndtligen får jag se dig, Emanueiy, sade hon, jag afväktade din återkomst, som den blinde väntar på Jjuset; och likvisst, på det sält, som du emottager din syster, är det lätt alt se, det jag hade orätt att räkna på dig. Om min syster åter blifvit hvad hon ailtid bar bordt vara, svarade Emanuel, d. v. 5. en undergifven och vördnadsfull dotter, så har hon under min frånvaro förstått hvad hennes rang och hennes ställning af henne fordra; så bar hon glömt de förflutna tilldragelserna såsom något, hvilket aldrig hade bordt ske, och hvilket följaktligen hon ej bör minnas, och har hon beredt sig på den nya framtid, som nu öppnar sig för henne. Om det är sådan Hor visar sig för mig, så är min famn henne öppnad, och min syster är alltid min syster. Wöyssna väl till mina ord, svarade Margnuerite, och tag dem isynnerhet som ett rättfärdigande för mig och ej som en förebråelse mot andra. Om min mor (Gud bevore mig att anklaga henne, ty heliga pligter hafva allägsnat henne från oss), om min mor, säger jag, hade varit för mig hvad alla andra mödrar äro för sina barn, så hade mitt hjerta legat henne öppet som en bok. Vid de första orden, som en främmande hand der ristat, hade hon då varnat mig för faran, och jag flytt den. Om jag blifvit uppfostrad i verlden, i stället alt hafva uppväxt här, lik eu stackars vild