Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 1

Jag begär, min bror, efter all förening har blifvit förklarad omöjlig med den, hvilken jag ensam kunde förena mig med, att man mäter mitt straff efter rhina krafter. Min mor — Gud förlåte henne! — har beröfvat mig mitt barn, liksom om hon aldrig varit mor sjelf; och mitt barn skall uppfostras långt ifrån mig i glömska och ringhet. Du, Emanuel, du har åtagit dig fadern, liksom rhin mor har åtagit sig barnet, och du har varit grymmare mot honom än det tillhör, jag villej säga en menniska, att vara mot en annan menniska, men en domare mot en brottsling. Ivad mig beträffar, så har j förenat er båda för att Pålägga mig mearter, smärtsammare än de som föra till himlen. Nåväl, Emanuel! Jag begär, för vår barndoms skull, förfluten i samma vagga, för vår ungdoms skull, skyddad under samma tak, att ett kloster måtte öppnas för mig; och i detta kloster, Emanuel, jag svär det, skall jag hvarje dag, knäböjd inför Gud och svigtarde under bördan af mitt fel, till all belöning för mina tårar, bedja vår Herre om förståndet åt min far, lyckan åt min mer och åt dig Emanuel utmärkelser, ära och lycka. Se, delta är, jag svär det, hvad jag skall göra.s Ja, och man skall säga öfver hela veriden, att jag hade en syster, som jag offrade åt rikedomen och hvilken jag redan ärfde medan hon ännu lefde. Se så, du är tokig! ,Hör, Emanuel! sade Marguerite, i det hon stödde sig mot ryggstödet af den stol, som stod bredvid henne. Nåväl? svarade Emanuel. Då du bar gifvit ditt hedersord så håller du det; icke sannt? ,Jag är adelsmanl!, Nåväl! betrakta detta armband. .., Ja jag ser det mycket väl: än sen ? Det är tilläst med en nyckel, nyckeln sitter fast vid en ring, som jag har gifvit bbrt I