Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 2

mm — LDL LL———— — qväfda skrik; hon gick in i er systers rum, sick blek och stum fram till hennes säng, ryckte kallt ur hennes armar ett nyfödt barn, och gick ut med det, utan att uttala en förebråelse, men om möjligt ännu blekare och stummare än då hon kom in. Hvad den arma Marguerite belräffade, uppgaf hon ej en klagan, ej ett skrik: hon hade fallit i vanmakt vid sin mors åsyn. Förhåller det sig så, herr grefve? Ar jag väl underrättad, och är denna förskräckliga historia sannfärdig? Ingen omständighet är er obekant; jag måste medgifva det, mumlade Emanuel, förkrossad. Det är, emedan dessa omständigheter, svarade Paul, i det han öppnade en portfölj, äro alla upptecknade i dessa bref från er syster, hvilka Lusignan, i det ögonblick då han skulle intagna sin plats bland tjufvar och skälmar, ert inflytande hade förskaffat honom, lemnade mig, på det jag måtte återgifva dem åt den, som hade skrifvit dem. Gif mig dem då, min herrel utropade Emannel, i det han sträckte sin hand efter portföljen, och de skala blifva rigtigt återlemnade till den, som har haft den oförsigtigheten ... Att beklaga sig för den enda menniska 1 verlden, som her älskat henne, icke så? albröt Paul, i det han återhöll brefven och portföljen. Oförsigtiga, unga flicka, från hvilken en mor bortrycaer dess barn, och som har gjutit bittra tårar i dess fars sköte! Oförsigtiga syster, som mot detta tyranni ej har funnit ett stöd i sin bror, som har blottställt sitt ädla namn i bref, hvilka i verldens skefva och orältvisa omdöme kunna — huru kallar ni det, ni andra? — vanhedra hennes familj, icke sannt? . ålin herre! svarade Emanuel, rodnande och otålig, efter ni så väl känner den förskräckliga följden af dessa pappers upptäckande, upp: