Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 1

KAPTEN PAUL AF ALEXANDRE DUMAS. ) Vv. Namnet, liksom åsynen af den som anmäldes, uppväckte hos Emanuel ett dunkelt minne, för hvilket han fåfängt sökt göra sig reda, då i detsamma den främmande syntes på tröskeln af den dörr, motsvarande den, genom hvilken markisinnan hade gått ut. Fastän tillfället var olägligt för ett besök, och den unge grefven, upptagen af sina framtidsplaner, skulle hafva föredragit alt i sitt hufvud bringa den till mognad, framför att innesluta dem i sitt hjerta, var han dock tvungen, i följd af höflighetens den tiden så stränga lagar, att emottaga den nykomne, hvars sätt för öfrigt tillkännagaf en man af verld och utmärkthet. Efter den vanliga brukliga helsningen, gjorde Emanuel tecken åt den okände att sätta sig; den okände i sin ordning bugade och satte sig, hvarefter samtalet tog sin början med vanliga höflighetsbetygelser. Förtjust att se er, herr grefve, sade den nykomne. Lyckan har gynnat mig, min herre, svarade Emanuel; en timme förr hade ni ej träffat mig; jag är nyss kommen från Paris. ,Jag vet det, herr grefve, ty vi hafva farit samma väg; jag for en timma efter er, och hela vägen har jag fått upplysningar om er färd, genom postiljonerna, som hafva haft äran att köra för er) Kan jag få veta, min herre, svarade Emanuel, med ett uttryck, som förrådde ett visst missnöje, hvilken omständighet jag har att tacka för det intresse ni tyckes taga för min person ?, ) Se ÅA. B. M 474, 477, 179 och 180.