Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 1

MM OMM MM ÖÖM Cayenne en vid namn Eusignan, anklagad för förbrytelse mot staten., Det är sannt.n Jag åtlydde denna befallning, ty jag var då okunnig om att denne store brottsling dömd till deportation, ej hade begått annat brott än att hafva varit er systers älskare., Min herre! utropade Emanuel i det han reste på sig. Å Se der ett par vackra pistoler, herr grefven, fortfor vårdslöst Paul, i det han Jlekte med vapnen, som grefve VAuray vid sin hemkomst hade kastat på bordet. Ja, och som äro laddade, min herre, svarade Emanuel, med en tonvigt på hvilken man ej kunde misstaga sig. Träffa de bra? fortfor Paul med en låtsad liknöjdhet. . Det står er fritt, att derom sjelf öfvertyga er, min herre, svarade Emanuel, om ni vill spatsera med mig i parken. Vi behöfva ej gå ut för det, herr grefver, sade Paul, utan att låtsa förstå Emanuels förslag i dess utmanande mening. Se här hafva vi något alt sigta på, och just på passande afstånd., Vid dessa ord tog kaptenen pistolen och rigtade den genom det öppna fönstret, mot ett litet träd, i hvars topp en steglitsa gungade på den öfversta grenen och lät höra sin glädtiga och gålla sång; skottet lossades, och den stackars fogeln nedföll död till marken. Paul nedlade lugnt sin pistol på bordet. Ni hade rätt, herr grefve,, sade han, det är goda vapen, och jag råder er att ej göra jer al med derför Ni har nyss gifvit mig derpå ett förvånande bevis,, svarade Emanuel, ,och jag måste medgifva att ni har en säker hand. Hvad vill ni, grefver, återtog Paul, med det svårmodiga uttryck i tonen, som var-ho