Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 1

På hvilket af dessa nationers språk behagar ni fortsätta samtalet? Fastän några af dessa språk äro mig lika väl bekanta, som er, min herre, föredrager jag det franska: det är ett språk, på hvilket man i få ord kan säga mycket , Må ske, herr grefve, svarade Paul med ett uttryck af djup melankoli; fransyska språket är också det språk, jag föredrar sjelf; jag har sett dagen på fransk jord, ty Frankrikes sol är den som först mött mina blickar; och fastän jag ofta har sett bördigare länder och en varmare sol, har det aldrig för mig funnits mer än ett land och en sol: det är Frankrikes jord och soll, Entusiasmen för ert fosterland,, afbröt Emanuel med bitterhet, kommer er att glömma, min herre, den anledning jag har att tacka för ert besök. Ni har rätt, herr grefve, jag skall återkomma till ämnet. Det är sex månader sedan ni promenerade på strandplatsen vid Port Louis, då ni i den yttre hamnen såg en fregatt med smalt skråf, långa och fina master; och i: ert hufvud uppstod då den tanken att jag vore en kapare, en sjöröfvare, en fribytare, hvad vet jag!, Hade jag då bedragit mig? Jag tror mig redan hafva uttryckt er min beundran,, svarade Paul, med en skämtande tonvigt, för den skarpsynthet med hvilken ni i första ögonblicket genomtränger ända till djupet af menniskor och ting. Inga komplimanger, min herre, låtom oss komma till saken., I denna öfvertygelse, lät ni då föra er om bord af en viss fänrik, och fann i hytten en viss kapten. Ni medförde ett bref från sjöministern, som befallte hvarje på långresa stadd befälhafvare, hvars fartyg under fransysk flagg skulle segla till mexikanska viken, att föra till