Detta intresse år ju ganska naturligt gamla bekanta emellan, och jag har kanhända skäl att beklaga mig öfver att detta mitt intresse ej är besvaradt.n I sanning, min herre, tror jag mig hafva sett er någon gång; likvisst står mitt minne mig bi endast ganska oredigt. Skulle ni vilja vara af den godheten att gifva mig en ledtråd?x Om det som pi säger mig är sannt, herr grefve, så är verkligen ert minne ganska kort, ty på sex månader, är delta tredje gången jag har äran tala med er., ,Skulle jag än utsätta mig för en ny förebråelse, min herre, så är jag tvungen tillstå, alt jag ännu är i samma okunnighet hvad er person beträffar.n ,Var derföre så god och närmare bestäm data och omständigheter, och påminn mig vid hvilket tillfälle jag hade den äran att första gången se er. Första gången herr grefve, var det på strandplatsen vid Port Louis, som jag hade den äran att träffa er. Ni önskade upplysningar om en viss fregatt, hvilka jag var nog lycklig att kunna meddela er. Jag tror till och med jag följde er om bord. Den gången var jag klädd i den kungliga flottans fänriksuniform och ni musketörernas drögt., I sjelfva verket påminner jag mig det min herre, och jag var till och med tvungen att lemna fartyget, utan att få uttrycka den tacksamhet jag var er skyldig. Ni misstar er, herr grefve, de tacksägelser hvarom ni talar, mottog jag vid vårt andra möte.n Hvar då ? Om bord på samma fartyg, till hvilket jag hade fört er. Den gången bar jag kaptensuniform, blå rock, röda byxor och vest, gråa strumpor och trekantig hatt. Endast kaptenen syntes trettio år äldre än fänriken, och det