vit vansinnig under en resa till sina gods. Län. ge dröjde det innan man ville tro på detta ryk: te i slutligen kom vintern, utan att hvarken har eller han hustru hade återkommit till Versailles. Hans plats förblef ledig ännu ett år, ty kungen, som alltjemnt hoppats att han skulle återfå sitt förnuft, hade vägrat att gifva bort den; men ännu en vinter gick förbi, utan att markisinnan en enda gång visade sig vid hofvet. I Frankrike glömmer man lätt. Frånvaron är en tvinsjuka, för hvilken de största namn dtka under, på kortare eller längre tid. Lknöjdhetens svepduk hade så småningom utbredt sig öfver denna familj, instängd i sitt gamla slott som i en graf. Genealogisterna hade antecknat en sons och en dotters födelse, de enda barnen wf detta äktenskap; medlemmarne af familjen PAuray fortforo således att blott till nåmnet lysa bland franska adeln; men som de påj tjuso år ej hade tagit del hvarken i alkov-intrierna eller i politiken, ej förklarat sig för Pomvadgurs parti fler cgrar olför utmärkt sig i narskalk Brogifes segrar et i grefve Clernonts nerdelag, med ett ord ej låtit höra af sig vå denna långa tidrymd, så hade de blifvit fullcomligt glömde. Likvisst hade det gamla dAurayska namnet Nlifvit nämndt två gånger vid hofvet, men utan lågot genljud: första gången då den unge grefse Emannel hade år 4769 blifvit antagen som id Ludvig XV:s hof, och andra gången CM gick in vid musketörerna hos den unungen, Ludvig XVI. Han hade då gjort, vekantskap med en baron de Beetoure, något belägtad med herr de Maurepas, som ville hoiom väl, och som egde stort inflytande på mMmiistern. Emanuel hade blifvit presenterad för lenne gamle hofman, som då han bade fått vea att Emanuel hade en syster, lät honom Srstå möjligheten af en förening med någon af e bästa familjerna. Emanuel, ung, ärelyYsten,