man fåfängt söker hos de modernare möblerne hvilka kanske prydligare, dock sakna det stör. artade i stilen, som var den gamla smaken så cget Det var i ett af dessa rum, med kaminen : rikt bildhuggeri och taket måladt alfresko, som grefve Emanuel gick in, då han steg ned w sin vagn; han hade så brådtom att meddela sir mor de lyckliga nyheter, han medförde, att han utan att gifva sig tid att ömsa kläder, kastade sin hatt, sina handskar, sina pistoler på bordet, och befallte en gammal tjenare att underrätta markisinnan om hans ankomst, och att inhemta hennes önskan, huruvida han skulle infinna sig hos henne, eller invänta henne i det rum, hvyvari han nu befann sig; ty så stor var vördnaden för föräldrarne i denna gamla familj, alt. sonen efte eh frånvaro af fem månader ej vågade visa sig för sin mor utan hennes samiycke. Hvad markis dAuray beträlfade var det knappt två till tre gånger, som barnen kunde påminna sig hafva honom, och då nästan i smyg, ty hans galerkap var af det slag,sadestan, som afvissa föremål uppretas, hvarföre man alitid med den största omsorg aflägsi de dem från honom. Markisinnan ensam, för ifrigt ett mönster för äktenskapliga dygdeyg var tändigt hos honom, och lemnade den ståtkars innessvage ej endåst en hustrus omvärdnad, itan uppfyllde äfven en tjenares åligganden. Ickså var hennes namn vördadt i de närgränande byarne, som ett helgons, hvars uppoffande kärlek på jorden redan här i tiden inegistrerat det i den himmelska hålgon-lgilenlern. Ett ögonblick sednare återkom den gamle jenaren och förkunnade att markisinnan dAuray kufle sjelf komnia ner, och att Hon bad herr refven vänta henne i det rum, hvari han beipn sig. I samma ögonblick öppnades en därr ch Emanuels mor inträdde. Han var en qvina omkfing fynatio till fyratiofem år, fånig och i